"Vad är det konstigaste du har upplevt hitintills?" var en fråga jag fick för ett tag sedan, och efter att ha funderat ett tag på det kan jag inte ge ett svar. Det får bli ett antal stycken istället.
Det jag först märkte av och det som har vållat mig störst obehag är det minska personliga/privata utrymmet som jag har här. Inte i första hand det faktum att det faktiska utrymmet per person är mindre, även om trängeln tenderar att bli påträngade, utan istället att min egen privata bubbla har krypt betydligt av den publika åskådan offentligt utrymme medför. Med mitt ljusbruna hår och hy sticker jag visseligen ut från mängden, vilket inte hade rört mig ryggen om det inte vore för alla de stirrande blickar, pekande fingrar och gapande munnar detta råkar medföra. Jag lyckades gå från stadiet förundrad till ängslig, irriterad och uttröttad på mindre än en halvtimme under min första dag här. Nu har jag börjat vänja mig och psykiskt kopplat bort det, men busschafförerna som vållar sig själva nackbesvär och riskerar livet på fotgängare i sin iver att få några extra ögonblicks beskådan får mig fortfarande att le och förundras.
Min lägenhet är inredd i västerländskt stil, men så fort jag träder ur detta kulturella frirum dyker oundvikligen de kinesiska toaletterna upp. Min litterära förmåga kan omöjligen beskriva den upplevelse detta medför (särskilt i kombinationen offentliga dito) men intresserade läsare uppmanas googla fram lite fotografier av utformningen av toaletten för att skapa sig en egen bild.
Puppydogs är namnet Valerie har gett hundarna i den här delen av landet, då de vanligen har en mankhöjd på två decimeter och en totalvikt på max 5 kg. Inte så mycket mer att tillägga, känns som de alla skulle passa som accessoar till handväskan om man är lagd åt det hållet.
Den egna samhörigheten jag känner till främlingar på gatan gör mig faktiskt konfunderad. Men hudfärg eller utanförskap som enda gemensamma nämnare räcker ändå för att både jag och motparten ska skina upp och utbyta hälsningsfraser på vår väg någon annanstans.
Kinesiska regulationer och lagar tar även de bitvis upp betydande hjärnutrymme, mer om dem i ett senare inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det verkar speciellt men ganska coolt. Det mesta är nog bara att försöka vänja sig vid, när du kommer hem kanske du saknar det!
SvaraRadera