Frispråkighet

Efter mina första veckor i Kina har jag gjort en observation kring mina amerikanska vänner, vilket kanske inte väcker stor förvåning med tanke på all tid jag spenderar i deras sällskap. Tankarna ifråga rör sig kring den brist på tabu det finns i deras ämnesval vid konversationer.

Allt från avföringsrutiner och drogvanor till snatterihistorier och sexuella relationer avhandlas tillsammans med utrikespolitik över en lunch med ytligt bekanta, där alla ivrigt deltar med personliga erfarenheter och inlägg. Även om jag inte instämmer i många av de åsikter som framförs kring utsugande kapitalism, proteststölder mot storföretag och mariana/extracy som avslappning efter en stessad vecka, så skapar dessa menings- och kulturskiljaktigheter onekligen otaliga tillfällen för intressanta diskussioner.
Nu tror jag mig dock ha funnit ett tabu även för amerikanska ungdomar.

Genom alla de konversationer, argumentationer och kvällssamtal jag haft med människorna här, så har vi aldrig pratat om känslor eller personliga reflektioner. "How're you doing?" åsyftar enbart fysiska problem och reflektioner på kvällarna begränsar sig till praktiska händelser. Under de veckor jag varit här har jag bara haft ett kort samtal om känslor, och detta på mitt initiativ.

Detta skiljer sig grovt från mina svenska umgängeskretsar, där fokus ofta ligger på mental hälsa och där merparten av mina samtal med nära vänner handlar om personliga reflektioner och känslor.

Att aldrig veta vad en person faktiskt tycker eller känner kring något gör det svårt för mig att skapa en djupare förstående för personens karaktär och känslor. Som en god vän uttryckte det en gång så är det lättare att förlita och utelämna sig till någon om man tagit del av personens svagheter. Lite krasst tror jag att en viss insikt i varandras svagheter och för allmänheten dolda hemligheter skapar band av tillförlit som en lång, ytlig vänskap aldrig skulle leda till.

Att spela med fasader gör ju visseligen att man slipper ta risker och utelämna sin person, å andra sidan är frågan hur bra vänner man blir i slutändan?


Till mina släktingar som fastnade vid stycket om droger och snatteri vill jag lämna en kort försäkran om ickeförekomsten av dito. Även om jag till fullo respekterar mina vänner känner jag inget sug efter kemiska experiment eller uppror mot rika företag, samt att leta droger i Kina bryter mot mitt uppsatta mål kring riskbegränsning.