Jag kommer aldrig kunna kalla mig själv osjälvisk eller ödmjuk, men jag sätter verkligen värde på dessa egenskaper.
En av mina stora idoler, som dessutom innehar dessa värdefulla egenskaper, fyller år idag och förtjänar all hyllning.
Grattis!
fredag 25 september 2009
onsdag 23 september 2009
Mittens rike och Landet lagom
"Vad är det konstigaste du har upplevt hitintills?" var en fråga jag fick för ett tag sedan, och efter att ha funderat ett tag på det kan jag inte ge ett svar. Det får bli ett antal stycken istället.
Det jag först märkte av och det som har vållat mig störst obehag är det minska personliga/privata utrymmet som jag har här. Inte i första hand det faktum att det faktiska utrymmet per person är mindre, även om trängeln tenderar att bli påträngade, utan istället att min egen privata bubbla har krypt betydligt av den publika åskådan offentligt utrymme medför. Med mitt ljusbruna hår och hy sticker jag visseligen ut från mängden, vilket inte hade rört mig ryggen om det inte vore för alla de stirrande blickar, pekande fingrar och gapande munnar detta råkar medföra. Jag lyckades gå från stadiet förundrad till ängslig, irriterad och uttröttad på mindre än en halvtimme under min första dag här. Nu har jag börjat vänja mig och psykiskt kopplat bort det, men busschafförerna som vållar sig själva nackbesvär och riskerar livet på fotgängare i sin iver att få några extra ögonblicks beskådan får mig fortfarande att le och förundras.
Min lägenhet är inredd i västerländskt stil, men så fort jag träder ur detta kulturella frirum dyker oundvikligen de kinesiska toaletterna upp. Min litterära förmåga kan omöjligen beskriva den upplevelse detta medför (särskilt i kombinationen offentliga dito) men intresserade läsare uppmanas googla fram lite fotografier av utformningen av toaletten för att skapa sig en egen bild.
Puppydogs är namnet Valerie har gett hundarna i den här delen av landet, då de vanligen har en mankhöjd på två decimeter och en totalvikt på max 5 kg. Inte så mycket mer att tillägga, känns som de alla skulle passa som accessoar till handväskan om man är lagd åt det hållet.
Den egna samhörigheten jag känner till främlingar på gatan gör mig faktiskt konfunderad. Men hudfärg eller utanförskap som enda gemensamma nämnare räcker ändå för att både jag och motparten ska skina upp och utbyta hälsningsfraser på vår väg någon annanstans.
Kinesiska regulationer och lagar tar även de bitvis upp betydande hjärnutrymme, mer om dem i ett senare inlägg.
Det jag först märkte av och det som har vållat mig störst obehag är det minska personliga/privata utrymmet som jag har här. Inte i första hand det faktum att det faktiska utrymmet per person är mindre, även om trängeln tenderar att bli påträngade, utan istället att min egen privata bubbla har krypt betydligt av den publika åskådan offentligt utrymme medför. Med mitt ljusbruna hår och hy sticker jag visseligen ut från mängden, vilket inte hade rört mig ryggen om det inte vore för alla de stirrande blickar, pekande fingrar och gapande munnar detta råkar medföra. Jag lyckades gå från stadiet förundrad till ängslig, irriterad och uttröttad på mindre än en halvtimme under min första dag här. Nu har jag börjat vänja mig och psykiskt kopplat bort det, men busschafförerna som vållar sig själva nackbesvär och riskerar livet på fotgängare i sin iver att få några extra ögonblicks beskådan får mig fortfarande att le och förundras.
Min lägenhet är inredd i västerländskt stil, men så fort jag träder ur detta kulturella frirum dyker oundvikligen de kinesiska toaletterna upp. Min litterära förmåga kan omöjligen beskriva den upplevelse detta medför (särskilt i kombinationen offentliga dito) men intresserade läsare uppmanas googla fram lite fotografier av utformningen av toaletten för att skapa sig en egen bild.
Puppydogs är namnet Valerie har gett hundarna i den här delen av landet, då de vanligen har en mankhöjd på två decimeter och en totalvikt på max 5 kg. Inte så mycket mer att tillägga, känns som de alla skulle passa som accessoar till handväskan om man är lagd åt det hållet.
Den egna samhörigheten jag känner till främlingar på gatan gör mig faktiskt konfunderad. Men hudfärg eller utanförskap som enda gemensamma nämnare räcker ändå för att både jag och motparten ska skina upp och utbyta hälsningsfraser på vår väg någon annanstans.
Kinesiska regulationer och lagar tar även de bitvis upp betydande hjärnutrymme, mer om dem i ett senare inlägg.
Uppföljning och delutvärdering
Jag har aldrig varit utanför Sverige så här länge förut. Det slog mig nyss när jag satt och funderade över min första månad i Kunming som snart har passerat. Jag tänkte hoppa över klyschorna om tidens fart i proposition till andelen underhållande aktiviteter; men fort har det gått.
Då jag nu har spenderat en månad här tänkte jag göra en kort uppföljning på hur väl jag följt de delmål och den vision jag satte upp innan jag åkte (se inlägget resplanering).
Mål för första veckan:
- Ta mig från flygplatsen till hotellrummet
- Skriva in mig på universitet
- Hitta en trevlig lägenhet att dela
- Grundläggande orientering i staden
- Träffa några av kunmingmänniskorna jag mailat med
Punkt ett och två gick smärtfritt och utan några större bekymmer utöver det kinesiska byråkratin (jag har fortfarande inte fått tillbaka mitt pass med ett utdaterat visum..). Att hitta en lägenhet visade sig betydligt svårare än jag trott, och skapade en hel del bekymmer och komplikationer i form av logi och tidsförbrukning. Resultatet visade sig dock vara över förväntan och de flesta småproblem är fixade. (vi har fortfarande inte trådlöst internet)
Jag har lyckats skaffa mig ganska övergripande koll på både gatu -och bussnätet i den är delen av Kunming, vilket jag ser som måluppfyllande.
Av de drygt dussinet människor jag hade kontakt med via mail innan jag åkte har jag enbart träffat två. Varför jag inte tagit kontakt med de andra igen vet jag inte riktigt, men jag antar att jag inte riktigt behövt eftersom jag hittat min vänkrets på annat håll.
Mål för första månaden:
- Studera och öva kinesiska; i skolan, på stan och hemma i lägenheten
- Besöka de mest kända sevärdigheterna och närliggande städerna i Yunnan
- Träffa så många kineser som möjligt, upprätta ett stort vän-nät
Mina studier i kinesiska går än så länge ganska bra, med ett ordförråd uppgående till drygt 300 ord varav jag kan skriva de kinesiska tecknena för mer än hälften. Då vi nu haft 18 skoldagar ger det en inlärningsfrekvens på 17 ord/dag, vilket är över förväntan. Den muntliga delen är lite svårare, och den praktiserar jag främst vid beställningar eller då jag betalar. Den muntliga kommunikationen hemma sker i till allra största del på engelska.
Min lista över besökta platser inkluderar ett antal tempel, parker och zoo:et i Kunming, samt Dali och Xiguan där jag var i helgen.
Den sista punkten är tvådelad; visst har jag skaffat mig ett stort vännät men det består endast undantagsvis av kineser.
Kort summerat borde jag lägga mer tid på att ta mig utanför utbytesstudentskommunityn samt kanske höga mina mål något.
Min vision för resan ser ut som följer:
Vision
Jag är fullständigt utforskat mina personliga drivkrafter, mål, begränsningar och är väl medveten om hur jag ska använda mig av dessa.
Jag besitter en fullständig bild av skillnader och likheter mellan Asien och Europa samt kan tillämpa dessa kompetens i mitt fortsatta liv.
Jag talar flytande kinesiska med mina kinesiska vänner och använder detta nätverk för att hjälpa både dem och mig i våra utmaningar.
För att nå min vision behöver jag lägga mer tid på att utmana mig själv, då jag hitintills funnit det ett bra sätt att hitta begränsningar och drivkrafter. Jag behöver även lägga mer tid på att lära känna kineser samt prata med dem, både för att öka min förståelse för Kina samt för att utveckla min talade kinesiska.
Jag återkommer med en ny avstämming om drygt en månad, då jag har spenderat hälften av tiden här.
Då jag nu har spenderat en månad här tänkte jag göra en kort uppföljning på hur väl jag följt de delmål och den vision jag satte upp innan jag åkte (se inlägget resplanering).
Mål för första veckan:
- Ta mig från flygplatsen till hotellrummet
- Skriva in mig på universitet
- Hitta en trevlig lägenhet att dela
- Grundläggande orientering i staden
- Träffa några av kunmingmänniskorna jag mailat med
Punkt ett och två gick smärtfritt och utan några större bekymmer utöver det kinesiska byråkratin (jag har fortfarande inte fått tillbaka mitt pass med ett utdaterat visum..). Att hitta en lägenhet visade sig betydligt svårare än jag trott, och skapade en hel del bekymmer och komplikationer i form av logi och tidsförbrukning. Resultatet visade sig dock vara över förväntan och de flesta småproblem är fixade. (vi har fortfarande inte trådlöst internet)
Jag har lyckats skaffa mig ganska övergripande koll på både gatu -och bussnätet i den är delen av Kunming, vilket jag ser som måluppfyllande.
Av de drygt dussinet människor jag hade kontakt med via mail innan jag åkte har jag enbart träffat två. Varför jag inte tagit kontakt med de andra igen vet jag inte riktigt, men jag antar att jag inte riktigt behövt eftersom jag hittat min vänkrets på annat håll.
Mål för första månaden:
- Studera och öva kinesiska; i skolan, på stan och hemma i lägenheten
- Besöka de mest kända sevärdigheterna och närliggande städerna i Yunnan
- Träffa så många kineser som möjligt, upprätta ett stort vän-nät
Mina studier i kinesiska går än så länge ganska bra, med ett ordförråd uppgående till drygt 300 ord varav jag kan skriva de kinesiska tecknena för mer än hälften. Då vi nu haft 18 skoldagar ger det en inlärningsfrekvens på 17 ord/dag, vilket är över förväntan. Den muntliga delen är lite svårare, och den praktiserar jag främst vid beställningar eller då jag betalar. Den muntliga kommunikationen hemma sker i till allra största del på engelska.
Min lista över besökta platser inkluderar ett antal tempel, parker och zoo:et i Kunming, samt Dali och Xiguan där jag var i helgen.
Den sista punkten är tvådelad; visst har jag skaffat mig ett stort vännät men det består endast undantagsvis av kineser.
Kort summerat borde jag lägga mer tid på att ta mig utanför utbytesstudentskommunityn samt kanske höga mina mål något.
Min vision för resan ser ut som följer:
Vision
Jag är fullständigt utforskat mina personliga drivkrafter, mål, begränsningar och är väl medveten om hur jag ska använda mig av dessa.
Jag besitter en fullständig bild av skillnader och likheter mellan Asien och Europa samt kan tillämpa dessa kompetens i mitt fortsatta liv.
Jag talar flytande kinesiska med mina kinesiska vänner och använder detta nätverk för att hjälpa både dem och mig i våra utmaningar.
För att nå min vision behöver jag lägga mer tid på att utmana mig själv, då jag hitintills funnit det ett bra sätt att hitta begränsningar och drivkrafter. Jag behöver även lägga mer tid på att lära känna kineser samt prata med dem, både för att öka min förståelse för Kina samt för att utveckla min talade kinesiska.
Jag återkommer med en ny avstämming om drygt en månad, då jag har spenderat hälften av tiden här.
Växer på mig
Från att bokstavligt tvingat mig själv att logga in och skriva här har jag successivt börjat se fram emot att få uppdatera bloggen. Jag har börjat komma på mig själv med att fundera ut bra inlägg och leta efter händelser att återge. Bloggen har blivit både ett sätt att se mer av världen här och en personlig lekstuga med ord, något som jag endast undantagsvis kan roa mig med genom det engelska språket.
Den senaste månaden har jag haft i snitt 30 unika läsare per dag, vilket är skoj. Jag har ingen aning om vilka ni är som följer bloggen men det är kul att ni kommer tillbaka. Jag ser det iallafall som tecken på att ni antingen är intresserade av hur jag har det eller ni tycker det är intressant att läsa om. Gott så.
Den senaste månaden har jag haft i snitt 30 unika läsare per dag, vilket är skoj. Jag har ingen aning om vilka ni är som följer bloggen men det är kul att ni kommer tillbaka. Jag ser det iallafall som tecken på att ni antingen är intresserade av hur jag har det eller ni tycker det är intressant att läsa om. Gott så.
måndag 21 september 2009
Laban och Labolina på spökenas berg
Svenska språket är helt enkelt inte lika bra på att förmedla och skapa känslor som engelskan. "Trail of death", "the vagabonds and the gravegard" eller "the mountain of the undead" skapar en helt annan bild än "vandring med spöken", som skulle kunna kunna hämtas från vilken barnbokstitel som helst.
För att anpassa bloggen till mina läsare har jag lovat mig själv att hålla den fri från utländska, alltså får vi alla stå ut med min oförmåga att skapa rättvisa rubriker med svenska språket som redskap.
På grund av titeln så antar jag att du som läsare nu har helt fel känsla för att verkligen kunna ta in resten av mitt inlägg, uppskatta det på rätt sätt. Och eftersom vi ska hålla oss borta från engelskan får vi helt enkelt hitta ett annat sätt att skapa en bra stämning.
Släpp alltså lakanspökena ur tankarna en stund och fokusera istället på något lite mer storslaget, som en solnedgång vid havet, där du står helt ensam med några måsar och känner hur vinden mjukt leder in havsluften blandad med salt mot ditt lätt solbrända ansikte. Eller tänk dig en oändligt stor äng, där du ligger själv mitt ibland det gröna gräset och de ljusgula smörblommorna och beskådar de klart lysande stjärnorna på den nästan skinade kolsvarta himmeln. Försök leva dig in i det, verkligen känn hur blommorna får din näsa att klia av gräsallergi.
Känner du känslan av storslagenhet blandad med förundran över livets ofantlighet, hur liksom alla bitar faller på plats i livets cirkel? (mm, "circle of life" låter bättre..)
Bra, behåll nu den känslan!
Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var jag alltså på upptäcksfärd i helgen, till den lilla bergsbyn Dali 5 timmar från Kunming. Dali är en turiststad, men hus formade i gammal kinesisk stil och med bergsåar som går genom staden ner till sjön på andra sidan.Då vi kom fram sent på kvällen fanns det inte rum för mer än kvällsmat och inkvartering innan dagen tog slut.
På lördagsmorgonen vaknade vi upp tidigt och begav oss efter frukost ut ur staden i riktning mot bergen. Använd lite av storslagenhetskänslan när du föreställer dig de skogsbeklädda bergen som reste sig framför oss, omgivna av tunna moln som mjukt rörde sig uppåt, klättrandes på trätopparna. Känn hur du behöver böja nacken lätt bakåt för att se toppen, hägrandes flera hundra meter ovanför dig.
Så vi började alltså vandringen uppåt, följde den grustäckta vägen som långsamt slingrade sig uppåt successivt avsmalnande. När stigen helt övergått till ett smalt sträck av lera försvann känslan av ensamhet, då vi upptäckte att sidorna om oss fyllades med runda gravvalv i sten, övertäckta med mossa och vissa med knappt urskiljbara tecken. Runt vissa av gravarna låg uppbrända sedel, en ritual som utförs på spökenas dag för att sända pengar med förfädernas skuggor på deras färd tillbaka till helvetet. Så trots att turisterna helt uteblev från vår vandring kände vi oss inte ensamma på den fortsatta färden uppför berget.
Känslotoppen, upplevelseklimaxet var dock soluppgången över bergen på andra sidan sjön, med strålarna speglandes i vattnet och vidrörandes den ännu sovande byn, bekådandes från det lilla huset på berget vi övernattat i. Svårslaget!
För att anpassa bloggen till mina läsare har jag lovat mig själv att hålla den fri från utländska, alltså får vi alla stå ut med min oförmåga att skapa rättvisa rubriker med svenska språket som redskap.
På grund av titeln så antar jag att du som läsare nu har helt fel känsla för att verkligen kunna ta in resten av mitt inlägg, uppskatta det på rätt sätt. Och eftersom vi ska hålla oss borta från engelskan får vi helt enkelt hitta ett annat sätt att skapa en bra stämning.
Släpp alltså lakanspökena ur tankarna en stund och fokusera istället på något lite mer storslaget, som en solnedgång vid havet, där du står helt ensam med några måsar och känner hur vinden mjukt leder in havsluften blandad med salt mot ditt lätt solbrända ansikte. Eller tänk dig en oändligt stor äng, där du ligger själv mitt ibland det gröna gräset och de ljusgula smörblommorna och beskådar de klart lysande stjärnorna på den nästan skinade kolsvarta himmeln. Försök leva dig in i det, verkligen känn hur blommorna får din näsa att klia av gräsallergi.
Känner du känslan av storslagenhet blandad med förundran över livets ofantlighet, hur liksom alla bitar faller på plats i livets cirkel? (mm, "circle of life" låter bättre..)
Bra, behåll nu den känslan!
Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var jag alltså på upptäcksfärd i helgen, till den lilla bergsbyn Dali 5 timmar från Kunming. Dali är en turiststad, men hus formade i gammal kinesisk stil och med bergsåar som går genom staden ner till sjön på andra sidan.Då vi kom fram sent på kvällen fanns det inte rum för mer än kvällsmat och inkvartering innan dagen tog slut.
På lördagsmorgonen vaknade vi upp tidigt och begav oss efter frukost ut ur staden i riktning mot bergen. Använd lite av storslagenhetskänslan när du föreställer dig de skogsbeklädda bergen som reste sig framför oss, omgivna av tunna moln som mjukt rörde sig uppåt, klättrandes på trätopparna. Känn hur du behöver böja nacken lätt bakåt för att se toppen, hägrandes flera hundra meter ovanför dig.
Så vi började alltså vandringen uppåt, följde den grustäckta vägen som långsamt slingrade sig uppåt successivt avsmalnande. När stigen helt övergått till ett smalt sträck av lera försvann känslan av ensamhet, då vi upptäckte att sidorna om oss fyllades med runda gravvalv i sten, övertäckta med mossa och vissa med knappt urskiljbara tecken. Runt vissa av gravarna låg uppbrända sedel, en ritual som utförs på spökenas dag för att sända pengar med förfädernas skuggor på deras färd tillbaka till helvetet. Så trots att turisterna helt uteblev från vår vandring kände vi oss inte ensamma på den fortsatta färden uppför berget.
Känslotoppen, upplevelseklimaxet var dock soluppgången över bergen på andra sidan sjön, med strålarna speglandes i vattnet och vidrörandes den ännu sovande byn, bekådandes från det lilla huset på berget vi övernattat i. Svårslaget!
fredag 18 september 2009
Spontanitet
Omgiven av böcker och ensam i skenet av en lampa sitter jag och skriver från en liten bokhandel i Dali. Det är ett högst pittoreskt litet litterärt tillhåll med ett antal rum för uthyrning om man passerar genom den bakre utgången på andra sidan rummet. Anledningen till att jag sitter på den här platsen beror på att jag och Val hyr ett av sovrummen på innegården. Anledningen till att vi är i Dali är nästan lika simpel.
Lite trötta som vi var efter nästan en månad i Kunming kände vi både ett sug efter att få se lite mer av Kina. Alltså tog vi varsin ryggsäck och gav oss iväg till bussstationen i andra änden av stan efter lunch, och tittade där ett par biljetter med nästa buss till tidigare nämnda stad.
6 timmar senare visar det sig att vi inte alls kommit till Dali, men Xi guan, vilket lite kortfattat ledde till ytterligare två bussresor genom ett allt mer dunkelt landskap och en handfull nya kinesiska vänner som alla var väldigt vänliga innan slutdestinationen nåddes.
Imorgon väntar bergsklättring, en båttur på den närliggande sjön och förhoppningsvis övernattning på en bergsgård.
Lite trötta som vi var efter nästan en månad i Kunming kände vi både ett sug efter att få se lite mer av Kina. Alltså tog vi varsin ryggsäck och gav oss iväg till bussstationen i andra änden av stan efter lunch, och tittade där ett par biljetter med nästa buss till tidigare nämnda stad.
6 timmar senare visar det sig att vi inte alls kommit till Dali, men Xi guan, vilket lite kortfattat ledde till ytterligare två bussresor genom ett allt mer dunkelt landskap och en handfull nya kinesiska vänner som alla var väldigt vänliga innan slutdestinationen nåddes.
Imorgon väntar bergsklättring, en båttur på den närliggande sjön och förhoppningsvis övernattning på en bergsgård.
Bussturer
Jag fullkomligen älskar bussåkandet i Kunming. Det finns så många saker som skiljer resandet här från det i Sverige att jag alltid kan finna ett nöje i att betrakta dem. Delad glädje är ju dubbel, så ska försöka återge mina upplevelser på bästa sätt.
Busschaffören
Att buss och taxichafförer världen över använder biltutan mer frekvent än i Sverige har nog de flesta av oss upplevt. Våra biltrafikanter har dock tagit tekniken ett steg längre och använder sig istället av ett kontinueligt ljud som upprepar sig var tredje-fjärde sekund. Jag har ännu inte klartlagt var syftet med detta brölande är, men det skapar onekligen lite mer dynamik i trafiken.
Bussresenärerna
Med betoning på plural, för det är aldrig så att antalet resenärer understiger säkerhetsbegränsningarna, för att låta bli och nämna de flertal som tvingas vänta på nästa buss..
Kontinuiteten
.. som med allra största sannolikhet redan hunnit stanna till bakom den första bussen. Kunmings bussar kör nämligen gärna i par eller tre och tre. Det blir mindre ensamt på det viset. Då antalet bussar inte riktigt är anpassat för denna körrytm blir resultatet allt som oftast att jag får nöjet att agera underhållning för förbipasserande lokalbefolkning i väntan på nästa triss.
Trafiken
Återigen kan nog flertalet läsare erindra sig utländsk trafik som snäppet mer intensiv än svenska ditot, och som en tålmodig författare kan jag lugnt försäkra er om att det här handlar om en helt annan nivå än tidigare upplevt slag. Inte så att det av nödvändighet är fler bilar här än någon annanstans, men man har helt enkelt lite mindre respekt för andra trafikanter, väglinjer, färdriktningar samt diverse andra lösa föremål som kan befinna sig i ens omgivning.
Munskydden
Med 200 bekräftade fall av svininfluensa och ett antal nedstängda skolor börjar fler och fler resenärer nu iklä sig de föga smickrande vita tygstycken som statement mot sjukdomen. Huruvida de skulle göra någon skillnad mot smittan, då alla ändå kreglar på varandra i trängseln, är jag något tveksam till.
Resvägen
Alla vägen leder hem eventually, så busslinjerna erbjuder ett utmärkt eftermiddagsnöje för att dra ut på studierna några extra timmar. Inte för att inte bussturer erbjuder ett utmärkt tillfälle att träna kinesiska både med medresenärer och genom den trevliga rösten som meddelar nästa busshållsplats.
Busschaffören
Att buss och taxichafförer världen över använder biltutan mer frekvent än i Sverige har nog de flesta av oss upplevt. Våra biltrafikanter har dock tagit tekniken ett steg längre och använder sig istället av ett kontinueligt ljud som upprepar sig var tredje-fjärde sekund. Jag har ännu inte klartlagt var syftet med detta brölande är, men det skapar onekligen lite mer dynamik i trafiken.
Bussresenärerna
Med betoning på plural, för det är aldrig så att antalet resenärer understiger säkerhetsbegränsningarna, för att låta bli och nämna de flertal som tvingas vänta på nästa buss..
Kontinuiteten
.. som med allra största sannolikhet redan hunnit stanna till bakom den första bussen. Kunmings bussar kör nämligen gärna i par eller tre och tre. Det blir mindre ensamt på det viset. Då antalet bussar inte riktigt är anpassat för denna körrytm blir resultatet allt som oftast att jag får nöjet att agera underhållning för förbipasserande lokalbefolkning i väntan på nästa triss.
Trafiken
Återigen kan nog flertalet läsare erindra sig utländsk trafik som snäppet mer intensiv än svenska ditot, och som en tålmodig författare kan jag lugnt försäkra er om att det här handlar om en helt annan nivå än tidigare upplevt slag. Inte så att det av nödvändighet är fler bilar här än någon annanstans, men man har helt enkelt lite mindre respekt för andra trafikanter, väglinjer, färdriktningar samt diverse andra lösa föremål som kan befinna sig i ens omgivning.
Munskydden
Med 200 bekräftade fall av svininfluensa och ett antal nedstängda skolor börjar fler och fler resenärer nu iklä sig de föga smickrande vita tygstycken som statement mot sjukdomen. Huruvida de skulle göra någon skillnad mot smittan, då alla ändå kreglar på varandra i trängseln, är jag något tveksam till.
Resvägen
Alla vägen leder hem eventually, så busslinjerna erbjuder ett utmärkt eftermiddagsnöje för att dra ut på studierna några extra timmar. Inte för att inte bussturer erbjuder ett utmärkt tillfälle att träna kinesiska både med medresenärer och genom den trevliga rösten som meddelar nästa busshållsplats.
tisdag 15 september 2009
Oundvikliga inträffanden
Det finns ett antal händelser som jag redan innan jag åkte hit räknade som förbestämda att inträffa. Att jag skulle känna mig ensam och vilja härifrån var en av dem.
En annan var det faktum att jag för eller senare skulle bli bestulen. Jag må vara godtrogen, men jag är inte naiv; och att som vit europé bli utvald som stöldoffer känns mer som en regel än ett undantag. Ändå har fram tills nu inte reflekterat över att jag allt som oftast bär allting av vikt med mig i min lilla ryggsäck. Dator, pengar, kontokort, körkort, mobil, nycklar, studentleg och i undantagsfall även mitt pass. Det skulle vara grymt nog att bli av med så stora delar av mitt liv i Sverige, här nere verkar det dock i princip omöjligt att ersätta. Alla mina pengar finns fördelade på bankkonton som jag enbart når genom kontokort eller mitt internetbankskort (även det i ryggsäcken).
Så utan att jag vidtagit några större säkerhetsåtgärder; jag har gjort fotokopior av pass och visum, blev jag alltså bestulen på vägen hem idag. Det var ingen dramatik inblandad, utan som i de flesta andra fall var det någon som i skydd av trängsel och kalabalik helt sonika öppna min ryggsäck utan mitt medvetande. Det var först väl hemma jag insåg vad som saknades.
Det som gnager mest i mina tankar, för jag tänker inte slösa någon tid på att vara arg eller upprörd, är inte det faktum att jag förlorat något som varit mitt; utan snarare att någon medvetet och strategiskt planerat och inkräktat på min personliga sfär. Kallt letat igenom min egendom för egen vinning.
Jag skulle nog varit betydligt mer besviken på mig själv om det vore så att något svårersättligt faktiskt blivit tagit. I slutänden rörde det sig bara om pengar, och inte i sådana mängder att det spelar någon roll. Jag tror mest att jag är ledsen för den del av min tilltro till människorna runt omkring mig som försvunnit idag. Kunming känns helt enkelt som en lite sämre ställe att leva på.
Den känslan försvinner snart nog. Om min tilltro återvänder återstår att se.
En annan var det faktum att jag för eller senare skulle bli bestulen. Jag må vara godtrogen, men jag är inte naiv; och att som vit europé bli utvald som stöldoffer känns mer som en regel än ett undantag. Ändå har fram tills nu inte reflekterat över att jag allt som oftast bär allting av vikt med mig i min lilla ryggsäck. Dator, pengar, kontokort, körkort, mobil, nycklar, studentleg och i undantagsfall även mitt pass. Det skulle vara grymt nog att bli av med så stora delar av mitt liv i Sverige, här nere verkar det dock i princip omöjligt att ersätta. Alla mina pengar finns fördelade på bankkonton som jag enbart når genom kontokort eller mitt internetbankskort (även det i ryggsäcken).
Så utan att jag vidtagit några större säkerhetsåtgärder; jag har gjort fotokopior av pass och visum, blev jag alltså bestulen på vägen hem idag. Det var ingen dramatik inblandad, utan som i de flesta andra fall var det någon som i skydd av trängsel och kalabalik helt sonika öppna min ryggsäck utan mitt medvetande. Det var först väl hemma jag insåg vad som saknades.
Det som gnager mest i mina tankar, för jag tänker inte slösa någon tid på att vara arg eller upprörd, är inte det faktum att jag förlorat något som varit mitt; utan snarare att någon medvetet och strategiskt planerat och inkräktat på min personliga sfär. Kallt letat igenom min egendom för egen vinning.
Jag skulle nog varit betydligt mer besviken på mig själv om det vore så att något svårersättligt faktiskt blivit tagit. I slutänden rörde det sig bara om pengar, och inte i sådana mängder att det spelar någon roll. Jag tror mest att jag är ledsen för den del av min tilltro till människorna runt omkring mig som försvunnit idag. Kunming känns helt enkelt som en lite sämre ställe att leva på.
Den känslan försvinner snart nog. Om min tilltro återvänder återstår att se.
söndag 13 september 2009
Svår akut respiratorisk sjukdom som avslut på lördagskvällen
Jag är allt som oftast otroligt godtrogen och lättlurad har jag märkt. Om någon berättar något så är det i min naturliga reaktion lika självklart som något att detta är sanning och tillförlitligt. Att min mer cyniska sida är högst medveten om att verkligheten inte fungerar så verkar inte göra någon skillnad.
Alltså var det för mig en stor glädje då Val för en vecka sedan uttryckte sin önskan om en inflyttningsmiddag som avslut på den kommande helgens farande över stora delar av Kunming. Då även jag, Daniella och Alissa har lagt mycket av de senaste helgerna på vårt boende så kändes det naturligt att samla bekantskapskretsen en lördagskväll.
Nu var jag med Sabina på hennes mammas företag hela dagen, vilket tillsammans med ett inplanerat möte på kvällen gjorde att jag kom precis i tid till mötesplatsen. Val hade bokat bord på en Hot-pot resturang, vilket är en lokal specialité där man gemensamt kokar diverse maträtter i en stor skål på bordet. Ett 15-tal vänner från universitetet samt Sabina gjorde att vi tog upp större delen av restaurangen, och drog till oss många blickar från den förbipasserande lokalbefolkning (som aldrig sett ett så stort antal vita laowai på samma ställe)
Men det var inte förrän Val utbringade en skål till mig och jag fick en blomma som jag för mig själv började ifrågasätta huruvida detta verkligen var en inflyttningsfest. Utan mer tanke på det, förutom att jag inte riktigt var nöjd med att inte få vara med och dela notan, begav vi oss senare på kvällen till Valeries lägenhet.
Så här i efterhand borde jag inte blivit så förvånad över att jag plötsligt blev överröst med presenter och en gigantisk chokladtårta (dekorerad "SARS" i stora bokstäver), men det kom aldrig riktigt i min tankebana att kvällen råkat glida in på födelsedagsfirande mer än av en slump.
Sammanfattningsvis blev det en mycket trevlig kväll
Utan att gå in på detaljer om missförstånden kring min födelsedag förra året, kan jag kort upplysa eventuellt förvirrade läsare om att min födelsedag inte är förrän på onsdag =)
Notis: Att det stog SARS på min födelsedagstårta berodde inte som jag först trodde på ett internt skämt, utan på att konditorn trots Vals halvtimmeslånga och förmodligen mycket pedagogiska förklaring inte riktigt förmådde stava helt korrekt.
Alltså var det för mig en stor glädje då Val för en vecka sedan uttryckte sin önskan om en inflyttningsmiddag som avslut på den kommande helgens farande över stora delar av Kunming. Då även jag, Daniella och Alissa har lagt mycket av de senaste helgerna på vårt boende så kändes det naturligt att samla bekantskapskretsen en lördagskväll.
Nu var jag med Sabina på hennes mammas företag hela dagen, vilket tillsammans med ett inplanerat möte på kvällen gjorde att jag kom precis i tid till mötesplatsen. Val hade bokat bord på en Hot-pot resturang, vilket är en lokal specialité där man gemensamt kokar diverse maträtter i en stor skål på bordet. Ett 15-tal vänner från universitetet samt Sabina gjorde att vi tog upp större delen av restaurangen, och drog till oss många blickar från den förbipasserande lokalbefolkning (som aldrig sett ett så stort antal vita laowai på samma ställe)
Men det var inte förrän Val utbringade en skål till mig och jag fick en blomma som jag för mig själv började ifrågasätta huruvida detta verkligen var en inflyttningsfest. Utan mer tanke på det, förutom att jag inte riktigt var nöjd med att inte få vara med och dela notan, begav vi oss senare på kvällen till Valeries lägenhet.
Så här i efterhand borde jag inte blivit så förvånad över att jag plötsligt blev överröst med presenter och en gigantisk chokladtårta (dekorerad "SARS" i stora bokstäver), men det kom aldrig riktigt i min tankebana att kvällen råkat glida in på födelsedagsfirande mer än av en slump.
Sammanfattningsvis blev det en mycket trevlig kväll
Utan att gå in på detaljer om missförstånden kring min födelsedag förra året, kan jag kort upplysa eventuellt förvirrade läsare om att min födelsedag inte är förrän på onsdag =)
Notis: Att det stog SARS på min födelsedagstårta berodde inte som jag först trodde på ett internt skämt, utan på att konditorn trots Vals halvtimmeslånga och förmodligen mycket pedagogiska förklaring inte riktigt förmådde stava helt korrekt.
Frispråkighet
Efter mina första veckor i Kina har jag gjort en observation kring mina amerikanska vänner, vilket kanske inte väcker stor förvåning med tanke på all tid jag spenderar i deras sällskap. Tankarna ifråga rör sig kring den brist på tabu det finns i deras ämnesval vid konversationer.
Allt från avföringsrutiner och drogvanor till snatterihistorier och sexuella relationer avhandlas tillsammans med utrikespolitik över en lunch med ytligt bekanta, där alla ivrigt deltar med personliga erfarenheter och inlägg. Även om jag inte instämmer i många av de åsikter som framförs kring utsugande kapitalism, proteststölder mot storföretag och mariana/extracy som avslappning efter en stessad vecka, så skapar dessa menings- och kulturskiljaktigheter onekligen otaliga tillfällen för intressanta diskussioner.
Nu tror jag mig dock ha funnit ett tabu även för amerikanska ungdomar.
Genom alla de konversationer, argumentationer och kvällssamtal jag haft med människorna här, så har vi aldrig pratat om känslor eller personliga reflektioner. "How're you doing?" åsyftar enbart fysiska problem och reflektioner på kvällarna begränsar sig till praktiska händelser. Under de veckor jag varit här har jag bara haft ett kort samtal om känslor, och detta på mitt initiativ.
Detta skiljer sig grovt från mina svenska umgängeskretsar, där fokus ofta ligger på mental hälsa och där merparten av mina samtal med nära vänner handlar om personliga reflektioner och känslor.
Att aldrig veta vad en person faktiskt tycker eller känner kring något gör det svårt för mig att skapa en djupare förstående för personens karaktär och känslor. Som en god vän uttryckte det en gång så är det lättare att förlita och utelämna sig till någon om man tagit del av personens svagheter. Lite krasst tror jag att en viss insikt i varandras svagheter och för allmänheten dolda hemligheter skapar band av tillförlit som en lång, ytlig vänskap aldrig skulle leda till.
Att spela med fasader gör ju visseligen att man slipper ta risker och utelämna sin person, å andra sidan är frågan hur bra vänner man blir i slutändan?
Till mina släktingar som fastnade vid stycket om droger och snatteri vill jag lämna en kort försäkran om ickeförekomsten av dito. Även om jag till fullo respekterar mina vänner känner jag inget sug efter kemiska experiment eller uppror mot rika företag, samt att leta droger i Kina bryter mot mitt uppsatta mål kring riskbegränsning.
Allt från avföringsrutiner och drogvanor till snatterihistorier och sexuella relationer avhandlas tillsammans med utrikespolitik över en lunch med ytligt bekanta, där alla ivrigt deltar med personliga erfarenheter och inlägg. Även om jag inte instämmer i många av de åsikter som framförs kring utsugande kapitalism, proteststölder mot storföretag och mariana/extracy som avslappning efter en stessad vecka, så skapar dessa menings- och kulturskiljaktigheter onekligen otaliga tillfällen för intressanta diskussioner.
Nu tror jag mig dock ha funnit ett tabu även för amerikanska ungdomar.
Genom alla de konversationer, argumentationer och kvällssamtal jag haft med människorna här, så har vi aldrig pratat om känslor eller personliga reflektioner. "How're you doing?" åsyftar enbart fysiska problem och reflektioner på kvällarna begränsar sig till praktiska händelser. Under de veckor jag varit här har jag bara haft ett kort samtal om känslor, och detta på mitt initiativ.
Detta skiljer sig grovt från mina svenska umgängeskretsar, där fokus ofta ligger på mental hälsa och där merparten av mina samtal med nära vänner handlar om personliga reflektioner och känslor.
Att aldrig veta vad en person faktiskt tycker eller känner kring något gör det svårt för mig att skapa en djupare förstående för personens karaktär och känslor. Som en god vän uttryckte det en gång så är det lättare att förlita och utelämna sig till någon om man tagit del av personens svagheter. Lite krasst tror jag att en viss insikt i varandras svagheter och för allmänheten dolda hemligheter skapar band av tillförlit som en lång, ytlig vänskap aldrig skulle leda till.
Att spela med fasader gör ju visseligen att man slipper ta risker och utelämna sin person, å andra sidan är frågan hur bra vänner man blir i slutändan?
Till mina släktingar som fastnade vid stycket om droger och snatteri vill jag lämna en kort försäkran om ickeförekomsten av dito. Även om jag till fullo respekterar mina vänner känner jag inget sug efter kemiska experiment eller uppror mot rika företag, samt att leta droger i Kina bryter mot mitt uppsatta mål kring riskbegränsning.
lördag 12 september 2009
devils with green faces
De finns vissa typer av människor som verkligen gör ett intryck när man möter dem. Jag stötte på en sådan person i förrgårkväll.
Jag och Valerie gick mycket riktigt till Toastmastersmötet i torsdag. Då den obligatoriska halvtimmes försening var till ända och vi lyckats få en av medlemmarna i gruppen att komma och möta upp oss landade vi till slut i en privatskolslokal lite utanför centrum. Gruppen arrangeras av Vals blivande rumskamrat Alyssa, som fick ideén om att starta en toastmastersgrupp i Kunming efter sina egna erfaranheter under studieåren i Boston. Förutom Alyssa var där 3 stycken unga arbetande kineser som ville förbättra sin engelska och presentationsförmåga av olika anledningar. Dessutom var två pensionerade amerikaner som bosatt sig i Kunming där. Även om alla var trevliga människor blev jag speciellt fascinerad av en.
J.J, som under de senaste 40 åren rest runt i Asien tillsammans med sin kinesiska fru, berättade att han befann sig i Vietnam under ett antal år som specialsoldat. Även om han inte berättade om detaljer eller vilken rang han haft, blev det tydligt på hans utstrålning av ledarskap och karisma att han haft befäl över ett antal personer. Under förmaning att jag nog inte borde läsa den pga språket och det brutala innehållet, fick jag hans bok "devils with green faces" (övers. djävular med gröna ansikten) som beskriver hans upplevelser under Vietnamkriget.
Ska bli mycket intressant helgläsning!
Gällande min egen insats under den inledande presentation varje medlem fick göra kan jag erkänna mig mycket stolt. Utan att lägga ribblan för högt hoppas jag kunna briljera med min utökade public-speaking förmåga väl hemma i förbundet igen.=)
Jag och Valerie gick mycket riktigt till Toastmastersmötet i torsdag. Då den obligatoriska halvtimmes försening var till ända och vi lyckats få en av medlemmarna i gruppen att komma och möta upp oss landade vi till slut i en privatskolslokal lite utanför centrum. Gruppen arrangeras av Vals blivande rumskamrat Alyssa, som fick ideén om att starta en toastmastersgrupp i Kunming efter sina egna erfaranheter under studieåren i Boston. Förutom Alyssa var där 3 stycken unga arbetande kineser som ville förbättra sin engelska och presentationsförmåga av olika anledningar. Dessutom var två pensionerade amerikaner som bosatt sig i Kunming där. Även om alla var trevliga människor blev jag speciellt fascinerad av en.
J.J, som under de senaste 40 åren rest runt i Asien tillsammans med sin kinesiska fru, berättade att han befann sig i Vietnam under ett antal år som specialsoldat. Även om han inte berättade om detaljer eller vilken rang han haft, blev det tydligt på hans utstrålning av ledarskap och karisma att han haft befäl över ett antal personer. Under förmaning att jag nog inte borde läsa den pga språket och det brutala innehållet, fick jag hans bok "devils with green faces" (övers. djävular med gröna ansikten) som beskriver hans upplevelser under Vietnamkriget.
Ska bli mycket intressant helgläsning!
Gällande min egen insats under den inledande presentation varje medlem fick göra kan jag erkänna mig mycket stolt. Utan att lägga ribblan för högt hoppas jag kunna briljera med min utökade public-speaking förmåga väl hemma i förbundet igen.=)
onsdag 9 september 2009
Fritidsaktiviteter
Jag funderar allvarligt på att börja undervisa kinesiska barn i engelska. Det verkar som en lagom svår utmaning. Jag hängde med Simon (från kanada) till hans klass igår, vilken visade sig bestå åtta stycken 7-åringar. Kinesiska ungar är inte så disiplinerade som den svenska journalistiken brukar göra gällande, utan de sprang runt och skrattade och skrek lite varierande. Jag skulle inte ha någonting emot lite äldre barn, men det beror lite på vilka möjligheter som finns eftersom de flesta klasser börjat vid det här laget.
Annars spenderar jag större delen av dagen med att studera eller umgås ute i solen eller på ett café. Det är en väldigt enkel vardag, med få måsten (fyra timmars lektioner per dag) och samtidigt många möjligheter till utflykter. Helt underbart bitvis, men jag är rädd att jag kommer bli rastlös om några veckor, alternativt kommer ha jättesvårt att komma tillbaka till det chalmerska studentlivet när jag väl är hemma igen.
Vår skola erbjuder förutom språkklasserna även extraklasser på eftermiddagarna för utländska studenter. Kung fu, kinesisk konst, te-ritual/te-konst, kalligrafi, kinesiskt musikinstrument och grundläggande affärskinesiska. Eftersom jag inte riktigt kan välja kommer jag med största sannolikhet skriva upp mig på samtliga kurser, vilket dock innebär att jag missar lite av mina språkstudier. Jobbigt val, och dessutom ligger kung fu och affärskinesiskan samtidigt så jag kan bara välja en av dem. Några förslag på hur jag ska välja?
Ikväll ska jag och Val (amerikanska) prova på Kunmings toastmastergrupp. Exakt vad det är vet vi nog inte, men syftet med gruppen är att man håller tal för varandra på engelska eller kinesiska och därefter få feedback från de andra i gruppen. Verkar lite småkul, och hålla tal på engelska är verkligen någonting jag skulle behöva träna på.., för att inte tala om kinesiska.
På fredag kommer vår städerska! Jo, vi valde att låta någon annan ta hand om allt kladd och kackerlackorna, hellre än att sabba en helg, vilket är tiden det förmodligen skulle ta. På lördag ska jag istället följa med Sabinas mamma till hennes hobbyjobb. Sabina sa att hon jobbade med traditionella teér och/eller tetillverkning eller något åt det hållet; vilket lät högst intressant eftersom jag annars bara skulle slösat bort dagen på ett cafe.
Note: Vi satt och diskuterade uttryck då Val nämnde det vanliga amerikanska uttrycket "save the world" (rädda världen). Intressant är att det finns ett mycket vanligt liknande uttryck på kinesiska där innebörden är "rädda kina". Närmaste svenska uttrycket jag kom på var "rädda en pingvin", i miljösammanhang. Jag undrar om det kan indikera någonting om var lands prioriteringar?
Annars spenderar jag större delen av dagen med att studera eller umgås ute i solen eller på ett café. Det är en väldigt enkel vardag, med få måsten (fyra timmars lektioner per dag) och samtidigt många möjligheter till utflykter. Helt underbart bitvis, men jag är rädd att jag kommer bli rastlös om några veckor, alternativt kommer ha jättesvårt att komma tillbaka till det chalmerska studentlivet när jag väl är hemma igen.
Vår skola erbjuder förutom språkklasserna även extraklasser på eftermiddagarna för utländska studenter. Kung fu, kinesisk konst, te-ritual/te-konst, kalligrafi, kinesiskt musikinstrument och grundläggande affärskinesiska. Eftersom jag inte riktigt kan välja kommer jag med största sannolikhet skriva upp mig på samtliga kurser, vilket dock innebär att jag missar lite av mina språkstudier. Jobbigt val, och dessutom ligger kung fu och affärskinesiskan samtidigt så jag kan bara välja en av dem. Några förslag på hur jag ska välja?
Ikväll ska jag och Val (amerikanska) prova på Kunmings toastmastergrupp. Exakt vad det är vet vi nog inte, men syftet med gruppen är att man håller tal för varandra på engelska eller kinesiska och därefter få feedback från de andra i gruppen. Verkar lite småkul, och hålla tal på engelska är verkligen någonting jag skulle behöva träna på.., för att inte tala om kinesiska.
På fredag kommer vår städerska! Jo, vi valde att låta någon annan ta hand om allt kladd och kackerlackorna, hellre än att sabba en helg, vilket är tiden det förmodligen skulle ta. På lördag ska jag istället följa med Sabinas mamma till hennes hobbyjobb. Sabina sa att hon jobbade med traditionella teér och/eller tetillverkning eller något åt det hållet; vilket lät högst intressant eftersom jag annars bara skulle slösat bort dagen på ett cafe.
Note: Vi satt och diskuterade uttryck då Val nämnde det vanliga amerikanska uttrycket "save the world" (rädda världen). Intressant är att det finns ett mycket vanligt liknande uttryck på kinesiska där innebörden är "rädda kina". Närmaste svenska uttrycket jag kom på var "rädda en pingvin", i miljösammanhang. Jag undrar om det kan indikera någonting om var lands prioriteringar?
måndag 7 september 2009
min nya lägenhet utan betong och kackerlackor
Tänk vad livet skulle vara tråkigt utan lite vardaglig ironi. Jag skulle mycket väl kunna tro på att det finns något övernaturligt där bara för att göra livet lite mer intressant för oss andra. Som min försäkran igår vid ett samtal till hem till Sverige om att min nya lägenhet var superfin och det det minsann inte fanns varken betonggolv eller kackerlackor där. Helt sant var ju inte det eftersom trapphuset består av betong, även om vår lägenhet har kackel och trä. Men gårdagenskvällen hade ju inte blivit lite händelserik om vi inte vid första anblicken av vår nya lägenhet funnit en kackerlacka på golvet, säkert helt medveten om sin retfulla närvaro, direkt innanför dörren. Så nu bor det alltså ett kryp under från frys, som ingen av oss är direkt intresserande av att närma sig. Lite vardaglig spänning..
söndag 6 september 2009
betonggolv och kinesiska stormarknader
Jag hade en högst intressant kväll igår. Vid sju kom Sabina och hennes mamma och hämtade upp mig så att vi skulle kunna äta middag med hennes mormor, och övriga släkt visade det sig senare. Sabina hade flera gånger poängterat att hennes mormor, trots en alldeles ny lägenhet mitt i centrum, bodde kvar i sin gamla lägenhet. För mormodern var det ett för stort steg att vid 70 års ålder försöka vänja sig vid en helt ny bostad, och detta lät inte helt orimligt.
Trots Sabinas förvarningar och mina egna erfarenheter efter två veckors lägenhetsletande var det med en stor förvåning från min sida som vi klev in genom garageporten till ett lagerutrymme, delvis fyllt med gammalt skräp och söndriga cyklar, samt lite matartiklar, en soffa och en tv. Golvet var av betong/sten, och det fanns inte någon toalett i anslutning till huset. Precis den sortens kulturväxling jag letat efter:)
Artig som jag försökte vara inför värdfamiljen tänkte jag prova mina nyvunna kunskaper i hur man hälsar. Istället för "ni hao" kan man för att visa respekt tilltala någon nin hao. Så gjorde jag alltså, vilket mötes av helt frågande ansikten från samtliga familjemedlemmar, samt anar jag en snabb förklaring från Sabina på kinesiska att jag försökte säga "ni hao". Platt fall alltså, men men..
Trots boendet så var maten utsökt, med ett tiotal olika rätter samt soppa och ris. Två av maträtterna var speciellt gjorda för mig.., de tyckte visst att det var mycket skoj att försöka få mig att äta så stark mat som möjligt.
På det hela var det en mycket trevlig familj. Ingen av dem pratade engelska, lite lite som jag kunde tillämpa min kinesiska; vilket dock inte gjorde så mycket. Vi kommunicerade genom Sabina, med händer och fötter samt leenden.
Idag har jag flyttat från min högst tillfälliga boende hos Alisa till en lägenhet en bit ifrån skolan. Jag, Alisa och Daniella (två amerikaner) ska dela på trebäddslägenheten, något jag tror kommer fungera mycket bra. Jag har dessutom gjort mitt första och förhoppningsvis enda besök någonsin på ett kinesiskt walmart. Jag som alltid tyckt ikea eller ullared varit helvetet på jorden kan nu glädja mig med att så ej är fallet, den kinesiska varianten är faktiskt flera gånger värre.
Billigt blev det iallafall, och eftersom vi kunde kosta på oss lyxen av taxi till och från affären (ca 20kr totalt) gick det på det hela hyfsat tidseffektivt.
Med mindre än fyra veckor kvar till oktoberlovet har jag börjat fundera på hur jag vill spendera min fria vecka. Det lutar för tillfället åt Vietnam, alternativt Laos. Kan inte bestämma mig för om jag vill resa ensam eller om jag ska försöka hitta någon som vill hänga med, vilket inte borde vara särskilt svårt.
De stora fördelarna med att åka ensam, att jag själv får bestämma allting och att jag kommer träffa betydligt fler människor samt att det skulle vara en betydligt större utmaning väger mot tryggheten att vara två. Ska tänka lite mer på det, och se var en resa skulle kosta.
Jag har skaffat en kinesisk mobil, som jag tror att det går att ringa till från Sverige (dock ej skicka sms). 15911523728 (+ ev landsnummer?) är numret, tänk dock på tidsskillnaden innan du ringer mig. (kina ligger 6 timmar framför Sverige)
Trots Sabinas förvarningar och mina egna erfarenheter efter två veckors lägenhetsletande var det med en stor förvåning från min sida som vi klev in genom garageporten till ett lagerutrymme, delvis fyllt med gammalt skräp och söndriga cyklar, samt lite matartiklar, en soffa och en tv. Golvet var av betong/sten, och det fanns inte någon toalett i anslutning till huset. Precis den sortens kulturväxling jag letat efter:)
Artig som jag försökte vara inför värdfamiljen tänkte jag prova mina nyvunna kunskaper i hur man hälsar. Istället för "ni hao" kan man för att visa respekt tilltala någon nin hao. Så gjorde jag alltså, vilket mötes av helt frågande ansikten från samtliga familjemedlemmar, samt anar jag en snabb förklaring från Sabina på kinesiska att jag försökte säga "ni hao". Platt fall alltså, men men..
Trots boendet så var maten utsökt, med ett tiotal olika rätter samt soppa och ris. Två av maträtterna var speciellt gjorda för mig.., de tyckte visst att det var mycket skoj att försöka få mig att äta så stark mat som möjligt.
På det hela var det en mycket trevlig familj. Ingen av dem pratade engelska, lite lite som jag kunde tillämpa min kinesiska; vilket dock inte gjorde så mycket. Vi kommunicerade genom Sabina, med händer och fötter samt leenden.
Idag har jag flyttat från min högst tillfälliga boende hos Alisa till en lägenhet en bit ifrån skolan. Jag, Alisa och Daniella (två amerikaner) ska dela på trebäddslägenheten, något jag tror kommer fungera mycket bra. Jag har dessutom gjort mitt första och förhoppningsvis enda besök någonsin på ett kinesiskt walmart. Jag som alltid tyckt ikea eller ullared varit helvetet på jorden kan nu glädja mig med att så ej är fallet, den kinesiska varianten är faktiskt flera gånger värre.
Billigt blev det iallafall, och eftersom vi kunde kosta på oss lyxen av taxi till och från affären (ca 20kr totalt) gick det på det hela hyfsat tidseffektivt.
Med mindre än fyra veckor kvar till oktoberlovet har jag börjat fundera på hur jag vill spendera min fria vecka. Det lutar för tillfället åt Vietnam, alternativt Laos. Kan inte bestämma mig för om jag vill resa ensam eller om jag ska försöka hitta någon som vill hänga med, vilket inte borde vara särskilt svårt.
De stora fördelarna med att åka ensam, att jag själv får bestämma allting och att jag kommer träffa betydligt fler människor samt att det skulle vara en betydligt större utmaning väger mot tryggheten att vara två. Ska tänka lite mer på det, och se var en resa skulle kosta.
Jag har skaffat en kinesisk mobil, som jag tror att det går att ringa till från Sverige (dock ej skicka sms). 15911523728 (+ ev landsnummer?) är numret, tänk dock på tidsskillnaden innan du ringer mig. (kina ligger 6 timmar framför Sverige)
lördag 5 september 2009
Prague cafe
For att bo i Kina och ha alla de mojligheter att leva kinesiskt som detta medfor sa maste jag erkanna att min tillvaro ar utmarkande vasterlandsk. Den storsta skillnaden ar formodligen att jag kan ha min vasterllandska standard till en fjardedel av priset har.
Idag har vi atit amerikansk brunch pa prague cafe, dar jag fortfarande befinner mig, bestaende av chokladpannkakor med chokladsas och kaffe. Till denna superba frukost tillkom en hogst intressant diskussion om internationell politik och valstand, kryddat med kapitalism, utveckling och dystopier.
Det gladjer mig mycket att det gar att ha denna typen av oppna diskussioner har, om an ej med kineser, da detta var nagot jag trott mig tvingas avsta ifran.
Men jag lever inte bara expatliv, utan forsoker att ta del av den kinesiska kultur som star till buds. Ikvall har jag blivit hembjuden till min kinesiska vanninnas farmor, som ville bjuda oss pa riktig lokal kinesisk mat. Det ska bli mycket gott och formodligen en valdigt speciell upplevelse, aven om jag lite krasst raknar med att forstora mina smaklokar fullstandigt genom den valkryddade maten som ses som specialitet har.
Sabina, som min van heter, har aven fragat om jag vill vara med pa autumnday, som infaller vid forsta fullmanen i oktober, nar hela familjen samlas och ater tillsammans.
Andra framsteg ar mina utokade kunskaper i kunmings lokaltrafik och gatusystem, som jag nu borjat fa lite overgripande koll pa. Och sa sjalvklart var lagenhet, som vi ska flytta in i imorgon.
Jag vill valdigt garna publicera bilder pa bloggen, men an sa langre har kinas brandvagg sabbat mina forsok ganska effektivt. Det verkar aven vara nagot fel pa kommenteringsfunktionen, alternativt lite datorokunniga slaktingar.
Iallafall funderar jag pa att byta bloggsida som losning. Har nagon en battre losning sa hor garna av dig!
Idag har vi atit amerikansk brunch pa prague cafe, dar jag fortfarande befinner mig, bestaende av chokladpannkakor med chokladsas och kaffe. Till denna superba frukost tillkom en hogst intressant diskussion om internationell politik och valstand, kryddat med kapitalism, utveckling och dystopier.
Det gladjer mig mycket att det gar att ha denna typen av oppna diskussioner har, om an ej med kineser, da detta var nagot jag trott mig tvingas avsta ifran.
Men jag lever inte bara expatliv, utan forsoker att ta del av den kinesiska kultur som star till buds. Ikvall har jag blivit hembjuden till min kinesiska vanninnas farmor, som ville bjuda oss pa riktig lokal kinesisk mat. Det ska bli mycket gott och formodligen en valdigt speciell upplevelse, aven om jag lite krasst raknar med att forstora mina smaklokar fullstandigt genom den valkryddade maten som ses som specialitet har.
Sabina, som min van heter, har aven fragat om jag vill vara med pa autumnday, som infaller vid forsta fullmanen i oktober, nar hela familjen samlas och ater tillsammans.
Andra framsteg ar mina utokade kunskaper i kunmings lokaltrafik och gatusystem, som jag nu borjat fa lite overgripande koll pa. Och sa sjalvklart var lagenhet, som vi ska flytta in i imorgon.
Jag vill valdigt garna publicera bilder pa bloggen, men an sa langre har kinas brandvagg sabbat mina forsok ganska effektivt. Det verkar aven vara nagot fel pa kommenteringsfunktionen, alternativt lite datorokunniga slaktingar.
Iallafall funderar jag pa att byta bloggsida som losning. Har nagon en battre losning sa hor garna av dig!
onsdag 2 september 2009
karta till öknen
Eftersom mitt förra inlägg blev ganska mixat ironiskt och sarkastiskt tänkte jag att jag kunde skriva ett lite mer seriöst som komplement. (Det är hela tiden svårt att bestämma vem jag ska skriva till då bloggen riktar sig till både släkt, vänner och mor/far-föräldrar)
Alltså tänkte jag istället skriva om min förundran över den nya värld som öppnat sig efter två dagars språkstudier. Det är ju inte riktigt så att jag kan föra en konversation men någon än, men de trettiotal tecken jag nu kan räcker faktiskt för att identifiera diverse olika betydelser på alla skyltar som finns runt om i Kunming. Låt mig förklara. Eftersom kinesiskans ord ofta är sammansättningar av andra ord, så räcker det i teorin att kunna ett antal grundord, och genom dem lista ut vad sammansättningarna kan betyda.
Till exempel "vattenmelon" som på kinesiska är en sammansättning av orden "väst" och "melon". Trixet är alltså att veta dels att vattenmelonen kommer västerifrån, och dels att det är just denna melon från västlandet som åsyftas.
Med andra ord så har jag inte så stor nytta av min kinesiska än, eftersom mina melonkunskaper tyvärr är mycket små, men trots det kan jag glädjas åt den ständiga igenkännandet av tecken vars betydelse jag faktiskt förstår. Det känns som att ett mönster börja stiga fram ur den släta, slumpmässiga sanden.
Alltså tänkte jag istället skriva om min förundran över den nya värld som öppnat sig efter två dagars språkstudier. Det är ju inte riktigt så att jag kan föra en konversation men någon än, men de trettiotal tecken jag nu kan räcker faktiskt för att identifiera diverse olika betydelser på alla skyltar som finns runt om i Kunming. Låt mig förklara. Eftersom kinesiskans ord ofta är sammansättningar av andra ord, så räcker det i teorin att kunna ett antal grundord, och genom dem lista ut vad sammansättningarna kan betyda.
Till exempel "vattenmelon" som på kinesiska är en sammansättning av orden "väst" och "melon". Trixet är alltså att veta dels att vattenmelonen kommer västerifrån, och dels att det är just denna melon från västlandet som åsyftas.
Med andra ord så har jag inte så stor nytta av min kinesiska än, eftersom mina melonkunskaper tyvärr är mycket små, men trots det kan jag glädjas åt den ständiga igenkännandet av tecken vars betydelse jag faktiskt förstår. Det känns som att ett mönster börja stiga fram ur den släta, slumpmässiga sanden.
Gårdagens iakttagelse
Jag tänkte berätta om en intressant iakttagelse jag gjort igår under vårt poolbesök i en bassäng nära utkanten av Kunmings kärna.
Under mina år som simlärare har jag kunnat göra en högst ovetenskaplig empirisk studie i syfte att utröna den urtypiska simhallsbesökaren. Resultatet visade sig landa i antingen en 11-åring som åker vattenrutschekanna non-stop, eller en medelålders mamma med sina småbarn.
Med dessa fakta i handen blev det alltså en smärre kulturchock när jag jag och Val, två unga tjejer i färgglada bikinis, kom in genom grindarna till utomhusbadet i Kunming och smått förvånade inser att bassängen kantas av ett 20-tal män i övre medelåldern, samt därtill en handfull mer energiska män i vattnet. Hade det inte varit för de två barnen som tränade simtag vid ena kanten hade jag lätt bestämt mig för att poolen var köns/ålders-uppdelad utefter veckodagar, så alltså ej fallet.
Nu gick det ju inte för sig att vända om och traska hemåt igen, när vi nått såhär långt, och vi hade nog stannat där en längre stund om det inte vore för dessa medelsålders människors badkläder. Till skillnad från våra badkläder, då vi något demonstrativt badade i t-shirts, var samtliga av de andra badgästerna iklädda speedos modell "två storlekar för litet", som förutom den lustiga passformen tyvärr inte dolde någonting alls..
Alltså har vi med stor sannolikhet om än genom en liten undersökning kunnat fastslå att den genomsnittlige badgästen i Kunmings utomhusbassänger är en kort, medelålders, småfet och bara lite för kåt kines.
Ska bli högst intressant att se vad det är för typer som håller till i de varma källorna utanför Kunming, dit jag hoppas kunna ta mig i helgen.
Under mina år som simlärare har jag kunnat göra en högst ovetenskaplig empirisk studie i syfte att utröna den urtypiska simhallsbesökaren. Resultatet visade sig landa i antingen en 11-åring som åker vattenrutschekanna non-stop, eller en medelålders mamma med sina småbarn.
Med dessa fakta i handen blev det alltså en smärre kulturchock när jag jag och Val, två unga tjejer i färgglada bikinis, kom in genom grindarna till utomhusbadet i Kunming och smått förvånade inser att bassängen kantas av ett 20-tal män i övre medelåldern, samt därtill en handfull mer energiska män i vattnet. Hade det inte varit för de två barnen som tränade simtag vid ena kanten hade jag lätt bestämt mig för att poolen var köns/ålders-uppdelad utefter veckodagar, så alltså ej fallet.
Nu gick det ju inte för sig att vända om och traska hemåt igen, när vi nått såhär långt, och vi hade nog stannat där en längre stund om det inte vore för dessa medelsålders människors badkläder. Till skillnad från våra badkläder, då vi något demonstrativt badade i t-shirts, var samtliga av de andra badgästerna iklädda speedos modell "två storlekar för litet", som förutom den lustiga passformen tyvärr inte dolde någonting alls..
Alltså har vi med stor sannolikhet om än genom en liten undersökning kunnat fastslå att den genomsnittlige badgästen i Kunmings utomhusbassänger är en kort, medelålders, småfet och bara lite för kåt kines.
Ska bli högst intressant att se vad det är för typer som håller till i de varma källorna utanför Kunming, dit jag hoppas kunna ta mig i helgen.
tisdag 1 september 2009
First day in school
Wie, ta i trä men jag tror faktiskt att vi har fått tag på en lägenhet nu! Med lite tur kan vi flytta in till helgen, vilket kan understrykas skulle vara underbart.
Idag började jag skolan, och kan nu skryta med en kinesiskt ordförråd innehållande dubbla dussinet ord med tillhörande tecken. Om jag lär mig tio ord om dagen fem dagar i veckan kommer jag med lite lätt matematik ha 1000 ord till förfogande efter min termin här. Lite optimistisk kanske, men långt ifrån omöjligt!
Mina nya bekanta i Kunming består nästan uteslutande av amerikaner, samt en och annan kanadensare och italienare. Än så länge verkar det dock inte gå ut över min kinesiska, eftersom de flesta ligger 3 nivåer över mig och därför med varierande entusiasm kan besvara alla mina frågor om diverse tecken på Kunmings alla skyltar. Det ska bli mycket intressant att se om mina kunskaper i kinesiska påverkas av att jag lär mig språket på engelska.
Hoppas att allt är bra i Sverige [ruìdiǎn], 瑞典
Idag började jag skolan, och kan nu skryta med en kinesiskt ordförråd innehållande dubbla dussinet ord med tillhörande tecken. Om jag lär mig tio ord om dagen fem dagar i veckan kommer jag med lite lätt matematik ha 1000 ord till förfogande efter min termin här. Lite optimistisk kanske, men långt ifrån omöjligt!
Mina nya bekanta i Kunming består nästan uteslutande av amerikaner, samt en och annan kanadensare och italienare. Än så länge verkar det dock inte gå ut över min kinesiska, eftersom de flesta ligger 3 nivåer över mig och därför med varierande entusiasm kan besvara alla mina frågor om diverse tecken på Kunmings alla skyltar. Det ska bli mycket intressant att se om mina kunskaper i kinesiska påverkas av att jag lär mig språket på engelska.
Hoppas att allt är bra i Sverige [ruìdiǎn], 瑞典
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
