karta till öknen

Eftersom mitt förra inlägg blev ganska mixat ironiskt och sarkastiskt tänkte jag att jag kunde skriva ett lite mer seriöst som komplement. (Det är hela tiden svårt att bestämma vem jag ska skriva till då bloggen riktar sig till både släkt, vänner och mor/far-föräldrar)

Alltså tänkte jag istället skriva om min förundran över den nya värld som öppnat sig efter två dagars språkstudier. Det är ju inte riktigt så att jag kan föra en konversation men någon än, men de trettiotal tecken jag nu kan räcker faktiskt för att identifiera diverse olika betydelser på alla skyltar som finns runt om i Kunming. Låt mig förklara. Eftersom kinesiskans ord ofta är sammansättningar av andra ord, så räcker det i teorin att kunna ett antal grundord, och genom dem lista ut vad sammansättningarna kan betyda.

Till exempel "vattenmelon" som på kinesiska är en sammansättning av orden "väst" och "melon". Trixet är alltså att veta dels att vattenmelonen kommer västerifrån, och dels att det är just denna melon från västlandet som åsyftas.

Med andra ord så har jag inte så stor nytta av min kinesiska än, eftersom mina melonkunskaper tyvärr är mycket små, men trots det kan jag glädjas åt den ständiga igenkännandet av tecken vars betydelse jag faktiskt förstår. Det känns som att ett mönster börja stiga fram ur den släta, slumpmässiga sanden.