Mycket intressant har hänt den här veckan!
I tisdagskväll bjöd ÅF in till företagsmiddag tillsammans med Sanna Kallur och VDn Jonas Wiström. Förutom en fransk buffé bjöds det på information om företaget, karriärsmöjligheter och framtida jobb inom ÅF.
Enda smolken i bägaren var att kvällen var exklusivt för tjejer; vilket stängde ute flera av mina vänner, som faktiskt var mer intresserade än undertecknad.
Undertonen genom kvällen var tyvärr att vi skulle tycka om dem för att de gav oss mat, vilket skulle hjälpa dem klättra än längre upp på unga civilingenjörers favoritföretags-lista.
Summan av kvällen blev därför, lite demonstrativt, att jag tycker snäppet sämre om ÅF , men betydligt bättre om Sanna, som gjorde ett mycket bra intryck!
I onsdags var det lunchföredrag med temat "A day for a sustainable future". Under föredraget konstaterades det kort att det finns problem och att vi måste lösa dem för gör vi det så blir det bra. Lite småtrevligt.
Torsdagen bjud på ett lunchföredrag med
Mats Qviberg, som jag känner bäst för hans underhållande krönikor i tidningen Veckans Affärer (även grundare av HQ bank mm). Mats föredrag bestod av en frågestund med mycket filosoferade och många betänkligheter.
Bland många ämnen så pratade han om vikten av att styrelser känner en viss rädsla för att förlora jobbet. De, som alla andra, jobbar bättre och mer effektivt med detta både som piska och morot.
Jag tror att en medvetenhet om att man sitter på en livstidsanställning kan gör de mest hemska saker med människor, det räcker med att kolla på den kommunala världen. Där slussas ett antal lärare konstant runt mellan olika skolor därför att vederbörande misslyckas kapitalt med sina jobb. Dessa lärare inser uppenbarligen inte själva sina brister, och i slutänden går hela eländet ut över deras elevers studieresultat.
Mer intressant tycker jag det är inom den ideella världen. Där är det sällan medlemmarna ställer styrelsen mot väggen, vilket styrelsen säkert oftast är medveten om. Med denna logik borde det isåfall leda till att även dessa styrelser gör ett sämre jobb då inget reella straff finns att ålägga dem?
Mats tog även upp andra nämnvärda reflektioner som att en positiv inställning är nyckeln till framgång och att ett driv efter ett hus, en båt, en sommarstuga med vita knutar i skogen vid en liten sjö eller whatever är något bra. Det är först när man tappat måttstocken som girigheten blir oklädsam. Lite egoism är sunt helt enkelt, för det får en att kämpa lite extra.
I torsdagskväll bjöd Accenture på middag hos Ritz, också denna tillställning exklusivt för tjejer. Skillnaden mot ÅF:s upplägg var dock stor, och jag blev fruktansvärt sugen på att genast börja jobba hos dem.
Det som jag finner så tilltalade med deras arbetssätt är fokusen man lägger på individen om dennas utveckling. Deras anställda lever i en ständigt aktiv utbildningsfas med täta utvecklingssamtal och kompetensutveckling. Varje person har sin egen utvecklingsplan och får själv sätta upp personliga mål inför varje nytt projekt och sedan kontinueligt utvärdera dem. Precis så önskar jag skolan varit, mer fokus på individen!
Torsdagskvällen avslutades med pubrunda på Chalmers, vilken kan sammanfattas som mycket trevlig.
// Sara
