Det kan vara att små saker som att klara en matte-tenta eller springa de sista kilometerna på en joggingrunda, men också stora saker som att helt lämna tryggheten bakom sig och prova en ny, icke-känd värld.
Jag såg en väldigt bra illustration på detta för ett tag sedan som återges nedan, dock med reservation för smärre fel.
Tänk dig att utrymmet mellan de två klamrarna är den världen du känner till. Där är du trygg och vet hur allt fungerar. Utanför dessa klamrar finns resten av världen, alla perspektiv och erfarenheter som du inte känner till.
I din låda är du trygg, varför de flesta människor väljer att spendera den mesta av sin tid där.
Ibland händer det dock saker oberoende av personen som gör att man hoppar över klammern till den okända sidan. Det kan vara att man byter jobb, blir arbetslös, blir förälskad, förlorar en anhörig och så vidare.
Att sväva i det okända är mer krävande, varpå man efter ett tag skaffar sig rutiner och faller tillbaka ner i sin låda. Det som då har hänt är att ens världsbild har utökats, att lådan nu har blivit lite större och innehåller någon ny erfarenhet.
Att aktivt söka och anta stora utmaningar är alltså, om än uttröttande, ett effektivt sätt att utvidga sin världsbild.
