Misstag, olyckor och tråkiga händelser inträffar lite hela tiden, och oftast är det inte värt att lägga för står vikt vid dem. Vad jag tycker är svårare att skaka av sig är de tillfällen då någon försöker och lyckats lura till sig pengar pga av min status som utan bättre vetande utlänning.
En av de händelser som får mig att rodna starkast av förlägenhet inträffade på Phuket.
Min buss lämnade Bangkok sen eftermiddag, och tidigt på morgonen anlände vi till Surat Thani där vi bytte till en minibuss innan vår färd fortsatte mot det erkända turistparadiset. Väl framme i Phuket stad var det lunchtid och ganska humana temperaturer då det regnat hela morgonen.
Inför valet att betala 40 kr och få skjuts hela vägen till hotellet valde jag naturligtvis att ta min väska och istället gå mot stadskärnan och den lokala buss stationen.
Efter lite hjälp från lokalbefolkningen och inte allt för långa tidsperioder nådde jag marknaden och de små tuck tuck bussarna, som tog mig till rätt sida av ön för en fjärdedel av turistbyråns pris.
Där tog det dock stopp, och efter en hel del vandrande i den nu framkomna solen nådde jag helt utmattad och genomblöt en muslimsk restaurang vid vägkanten. De vänliga damerna förklarade att jag var på väg åt fel håll, och erbjöd mig sedan att få skjuts av den enas make. Han hjälpte mig att ringa upp hotellet och förklarade sedan för mig att det skulle ta mig säkert 2 timmar att gå dit, men att han kunde köra mig dit för 200 baht.
Självklart visade det sig i slutänden att jag nästan varit framme, och att taxiresan inte borde kostat mer än 20-30 baht, och att det varit både billigare och mer tidssparande att ta turistbussen från första början.
En annan händelse inträffade i LuangPrabang, när jag skulle ta mig därifrån till Vientiene.
Att köpa bussbiljetter inne i staden eller via en turistbyrå är alltid en förlustaffär. Istället tog jag mig med min stukade fot ut till buss stationen som låg utanför staden, för att köpa min biljett direkt på plats. På det sättet slipper man alla pålagda extrakostnader vilket halverar priset.
Där det finns turister att luras finns alltid folk att lura dem, så även på denna buss station. Därför möttes jag av en svärm av lao som undrade vart jag var på väg. Jag förstod senare att personerna som hängde runt mig fick provision för varje biljett de "hjälpt till" att sälja. Nåväl, noga med att ignorera dem hittade jag iallafall rätt buss, och blev upplyst av busschaffören att jag var tvungen att köpa bussbiljetten i ett bås längre bort.
Så medan jag stakade mig ditåt lyckades en lao inse vart jag skulle åka, varpå han rusade förbi mig fram till biljettluckan och talade om det för försäljaren, vilket resulterade i en avsevärt dyrare biljett.
I inget av fallen rörde det sig om särskilt mycket pengar eller någon större förlust för min del. Men det känns så typiskt bara, att trots valet att ta den mer komplicerade och billigare vägen så slutar det ändå med att jag får betala lika mycket eller mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Livet är inte alltid enkelt men man lär sig förhoppningsvis något nytt varje dag.
SvaraRaderaVar försiktig och rädd om dig men passa samtidigt på att njut av livet för tiden går fort.
Kramar Sabina
Överaskande dök du upp i Hangzhou. Jättekul att få vara tillsammans en liten tid även Anders uppskattade det. Glöm aldrig mer din mobil runt om i FjärranÖster! Sköt om dig Sara! //Odd M
SvaraRadera