Grön sjö och vita landskap

Som en tidigare invånare i landet Sverige och en exklusive medlem i "66°+"-klubben trodde jag mig veta det mesta om kyla. Campande utomhus i vindskydd som ung scout och alla dagar av skidåkning i på tok för blåsigt och snöigt väder borde vid det här laget gett mig en ganska bra bild av detta klimattillståndets karaktär. Samma sak med de av olika grader frivilliga vakbad samt de högst självvalda dykexpeditioner i snöiga och isande fjälllandskap, eller för all del den alltigenomträngade råa köld som varje sann göteborgare lärt sig uthärda.

Så vad är det då som skiljer kylan jag upplever här från mitt tidigare liv?

Det är inte så att det är kallare här i min del av Mittens rike än i nordbornas dito. Luftfuktigheten är inte anmärkningsvärd hög och staden befinner sig allt som oftast i lä. Den stora skillnaden har alltså inte med den faktiskt temperaturen att göra.

En skidtur i fjällen kompletteras alltid av en afterski med varm choklad eller glüwine, utomhusaktiviteter akompanjeras av en varm brasa eller bastu och i princip oavsätt var du befinner dig är det aldrig långt till ett uppvarmt hus med alla dess faciliteter.

Här finns helt enkelt inte den möjligheten.
En promenad utomhus i den kyliga morgonluften åtföljs av ett par timmar i det ouppvärmda klassrummet som därefter ersätts av ett café eller skolmatsalen, bägge byggda för att kyla ner varma sommardagar och med öppna dörrar och fönster mot gatan. Människorna här sitter med ytterkläderna, mössa och vantar påtagna och intar den förhoppningsvis varma maten i utomhustemperaturer. Affärerna är byggda utan en vägg vettandes mot vägen, varpå expediterna står och småhuttrar hela dagarna.
Dagen avslutas i vår lägenhet, vars enda värmekälla är det till duschen uppvärma vattnet samt gasspisen.

Efter att ha läst så här långt kan inte inlägget tolkas som mycket annat än en stor beklagan över klimatet här, som säkert föreställs som ett av de värsta tänkbara ställen en klarblå, isande vacker vinterdag. Jag har dock inte för avsikt att svärta er söndagsmorgon med kalla ord och medlidande, det kommer nog drabba er snart nog iallafall, helt utan min inblandning.

Istället är jag fascinerad över hur snabbt det går att anpassa sig till de omständigheter naturen slänger i ens vägar. Från jeans och kortärmat har vi nu investerat i underbyxor, ullstumpor och extrafiltar. Iste har ersatts av varmvattenflaskor och värmedynor; sänglinnena har kompletterats med täcken, elfiltar och till färgen jättehemska plyschöverkast.
Jag har ersatt mina flip-flops med extravadderade gympaskor och isolerande innedojor, och min nya klädnad kompletteras under alla dygnets timmar av en mysig mössa.

Så det nuvarande tillståndet till trots kan Kunming knappast ses som helvetet på jorden, eller ja, nordpolen om det nu är temperaturer som är dagens ämne. Det är bara en ny utmaning att hitta lösningar till.

Och helt ärligt, det är ganska coolt att sitta och äta varma pannkakor (med lönnsirap, jordnötssmör, honung och socker; American style) med utsikt över gröna palmer och den i övrigt lövbeklädda vegetationen som sakta täcks av ett tunt lager snö.