Olika former av kinesiska

Det har blivit något av en utmaning att hitta det mest effektiva sättet att lära mig kinesiska på. Traditionella lärarledda lektioner i all ära, men kunskapen jag får med mig därifrån är inte särskilt omfattande och knappast inspirerande.

Att läsa på skyltar är betydligt mer underhållande. Till skillnad från läroböckerna speglar de ord som används idag, och ger en bättre bild av hur orden sätts samman. Nackdelen är förstås att jag redan måste känna till teckena för att kunna läsa texten.

Som lösning har jag därför tänkt ta med mig min kamera överallt och fotografera skyltar och texter som kan vara av intresse, för att sedan översätta teckena med ett lexikon väl hemma igen.
En annat skoj sätt att få lite mer koll på meningsuppbyggnader och grammatik är läsa barnböcker. Förutom de vackra bilderna innehåller de hyfsat simpla uttryck och oftast inte särskilt många svåra ord. Jag håller mig till välkända sagor än så länge, då jag redan har ett hum om de berättelserna.
Även filmer fungerar hyfsat, även om det fortfarande är svårt att förstå handlingen utifrån kinesiskan och det lätt bli stressigt. Ofta går det bara att urskilja enstaka ord, som min hjärna ändå inte hinner översätta innan nästa mening dyker upp.

Att prata med människor är fortfarande svårt. Även om det tar tid kan jag formulera meningar som är ganska korrekta. Inte heller uttalet eller tonfallet utgör oöverstigliga hinder. Problemet är helt enkelt att när jag väl lyckats formulera en mening så kommer det ofrånkomligen en sky av alldeles för snabbt uttalade okända ord följda av ett ”ma”, som indikerar att jag borde svara någonting. Det är ganska kul egentligen, och jag har verkligen tränat upp min förmåga att se totalt konfunderad ut.