Stark trio

Kinas nationaldag. 60 år av kommunistiskt styre som Folkrepubliken Kina. 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg. Den stora årliga höstfestivalen.

Dessa fyra händelser har på olika sätt påverkat stora delar av min vardag de senaste två veckorna. På vissa sätt skrikade uppenbart, på andra sätt genom en mer smygande, orolig magkänsla.

Kinas nationaldag som infaller den 1 oktober, är början på en veckolång ledighet för hela kina.
Jag vet att jag själv inte skulle lagt särskilt stor vikt vid föregående mening om inte någon poängterat det ytterligare, så tillåt mig därför ett exempel. I Sverige är sportlovet uppdelat i fyra veckor beroende på var man bor, för att några hundra tusen barnfamiljer inte ska vara lediga samtidigt. Ni med svensk skidvana har förmodligen smärtsamma minnen från sportlovsfirande i fjällen trots denna åtgärd.

Låt oss då gå tillbaka till Kina, där typ en halv miljard, ungefär 2500 gånger fler, barnfamiljer samtidigt har lov. Lägg därtill det faktum att den stora höstfestivalen motsvarar USAs thanksgiving, där alla åker hem till sina familjer runt om i Kina, alternativt passar på att resa runt i landet.

Nå, nationaldagen alltså. Mina förväntningar var efter en månads offentliga förberedelser och väntan (kanske främst efter lovet) skyhöga. Alla byggnadsprojekt, vägreperationer och genoveringsobjekt verkade ha haft som direktiv att vara färdiga i tid till den 1 oktober. Lägg därtill den i vårt tycke, kommunistiska marschmusik, som spelats tidigt varje morgon i vår trappuppgång och i området där vi bor. Alla repetitioner av sånger med barnen på skolan intill vår lägenhet. Det var helt enkelt uppenbart för att något stort var i görningen.

Så utan en aning om vad som komma skulle vaknade jag och Alisa upp till ljudet av fågelsång den 1 oktober. Ingen musik, inga skratt eller skrik från gatan, inga ljud från vara grannar. Jag har nog inte upplevt området så tyst som denna morgon.
Väl ute på gatan gick människorna runt som vanligt, inga speciella kläder, inga dekorationer, inga stängda butiker.
Det enda tecken på att detta inte var en vanlig dag visade sig vara de flaggor som såldes på gatan, som inte på något sätt innehöll fler människor än vanligt.
Nu är ju inte svenska nationaldagar särskilt mycket roligare, men nog blev dagen ett stort antiklimax.

Att det är tjugo år sedan massakern i Beijing visas främst genom det kinesiska ministeriets tendens att blockera allt som blockeras kan, nu senast google docs. Att gränsen till Tibet har stängts för turister verkar också vara en åtgärd följd av detta faktum.

Till sist har höstfestivalen gestaltat sig genom försäljning av månkakor (moon cakes), som också är den gåva man ger varandra under den gångna månaden. Månkakor är bakverk traditionellt fyllda med skinka, men nuförtiden med innehåll både jordnötssmör och sesamfrön. Det är egentligen inget speciellt med dem, de smakar inte särskilt gott, utom det faktum att de har funnits ÖVERALLT de senaste månaderna.

Nu är högtiderna dock över, och på måndag kommer skolan börja som vanligt igen.