Lao PDR (Please Dont Rush)

Nu ar jag framme i Vientiane.

Ni lasare med gedigna geografikunskaper kan sakert placera detta namn som huvudstaden i Laos, vilket ocksa ar helt korrekt.

Innan jag gar och ater middag i denna an sa lange valdigt lovande stad tankte jag beratta lite kort om min resa hitintills, vilket har varit ganska underhallande faktiskt.

Jag klev alltsa pa en buss vid middagssnaret i Kunming for nagra dagar sedan, utan att veta vart jag skulle (mer an att platsen var i Laos, vilket rackte just da) eller hur lang tid det skulle ta.

Totalt 28 timmar spenderades sedan pa denna buss, varpa du nu sjalvklart drar en latt suck och tanker "tack och lov att det inte var jag som tvingades spendera ett dygn pa en sadan helvetesfarkost", men for att inte uppmuntra till vidare skadegladje kan jag saga att det minsann inte var sa illa, faktiskt.

Efter att ha uppgraderat mig sjalv (da bussen var halvtom) hade jag en 5-6 kvadratmeter "yta" langst bak i bussen att ligga pa och titta ut genom fonstret. Som att ligga i sangen hemma och titta pa discovery channel, fast med inbyggt doftsystem ungefar.

Val framme upptackte jag att jag kommit till Luang Prabang. Staden, som ligger mellan tva floder, rakade vara en riktig turiststad men mysig iallafall. Middagen spenderades med det engelska par som liksom jag akt buss fran Kunming.

Nasta morgon vaknade jag och stukade foten. Haha, visst later det absurt. Naja, det som hande var att jag vaknade och stallde mig upp och "splash".. Nja, kanske inte "splash", snarare "kras". Ett nog sa effektivt satt att vakna pa.

Det tog inte sarskilt lang tid att inse att dagen plotsligt blivit avsevart jobbigare, da jag var ganska overtygad om att jag brytit nagot ben nagonstans i foten. (jag ar ju inte lakare, sa kunde inte avgora om det fanns nagot lampligt ben att sabba i den delen av foten)

Efter lite rontgen och inspektion pa det lokala sjukhuset fick jag stranga order om att inte klattra i berg de kommande dagarna. (varpa jag vandrade runt i byn under dagen istallet..)

Det fungerar ganska bra att fortsatta backpacka, om an med enbart en fungerande fot. Lite mer utmaning och lite mindre gaende bara. Imorgon fortsatter mitt resande!

Vi ses