Turkost vatten, palmer och sand. Dessa tre ting har
gemensamt att de är det enda som ligger emellan mig och horisonten när jag
sitter och skriver detta på en hammock vid strandkanten på den indonesiska ön
Bintan.
Den här helgen har vi firat fullmånen med en stor fest på
stranden, fylld av musik, en brasa och massor av färg. Vilket gjorde frukosten
idag himla rolig med halvt förstörda och supertrötta människor, dresserade med
solglasögon och färgrester i hela ansiktet. Pannkakor och kaffe kan få även den
tröttaste att släppa sig upp innan 10 då buffén stänger.
Igår tog vi oss med båt ut till en obebodd ö en bit utanför
vårt resort och spenderade dagen på stranden, men att sola, sova, plocka
snäckor och dricka kokosnötter. Bara lite idylliskt :)
Lite tufft första gången kanske, men det är mycket enklare
när man redan gjort den 200 gånger för både universitetsrektorer och
företagsledare (tack Almedalen!)
Nu på måndag får vi tillträdde till vår lägenhet, och jag är
så spänd inför det. Maarit och jag har förhandlat oss till masterbedroomet med
tillhörande badrum (okej, kanske inte förhandlat. Killarna kom överens om att
det var okej att vi fick det. Så himla gulliga.), och på torsdag ska vi till
Ikea och köpa lite planscher och annan inredning till det.
Förutom att det blir billigare att bo där och närmare till
skolan så kommer vi nu också att ha en kyl och spis. Inte så att vi kommer laga
särskilt mycket mat oavsätt, men det är skönt att kunna göra lite västerländsk
frukost då och då; alternativet annars är att äta asiatisk frukost i skolan.
Asiatisk frukost består för övrigt av Kopi (ett
singaporiansk kaffe till bredden fyllt med socker och mjölk), halvråa ägg (inte
löst kokta utan rinnande) och med lite tur även genomsöta toasts. Bättre då med
en frukostsallad av mango, papaya, några mangoteens and annat som det går att
köpa billigt på marknaden.
Jag har bestämt mig för att uppfylla en dröm den här hösten
och under vårt höstlov besöka burma. Det kommer bli 10 dagar i en tidsmaskin
tillbaka till 50-talet, då britterna lämnade landet och gränserna stängdes för
västvärlden. Inga bankomater, invånare med t-shirts, dansklubbar eller
mobiltäckning men istället häst och vagn, folkdräkter, 2000 st tusenåriga
tempel i Bagon och en befolkning som ska vara bland den mest öppna och
välkomnande men också förtryckta i hela världen.
En annan resa som nu är bestämt och bokat är den till
Philippinerna över nyår. Då kommer delar av familjen ner hit och hälsar på och
jag ser verkligen, verkligen fram emot det.
Jag saknar er där hemma och önskar att jag kunde finnas där
inte bara via mail men också för att ge en stöttande kram då och då. Jag hoppas
att ni vet det och att jag tänker på er ofta.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar