Det här kommer blir ett långt inlägg. vill bara förvara för detta redan nu, så du kan gå och koka en kopp kaffe eller lyfta upp benen och sätta dig lite mer bekvämt innan du ger dig i färd med att ta in resten av inlägget.
Platsen för dagen är Burma, eller Myanmar som landet nu vill kallas, och ämnet som kommer avhandlas är Matthias och min resa dit för drygt tre veckor sedan.
Om namnet Myanmar låter obekant för dina öron beror det inte bara på bristande allmänkunskap; landet har på många sätt varit förbjudet område för utlänningar de senaste 60 åren och omfattande handelsblockader har gällt all handel med landet (utom bland annat från Kinas håll). De mest uppväckande händelserna därifrån de senaste åren har berört uppror av studenter och munkar som blodigt krossats av diktaturen, husarresten av nobelfredspristagaren Aung San Zu Kyi och omfattande människoförluster efter cyklonen Nargis 2008. Jag vill passa på att erbjuda dig möjligheten att fördjupa dina kunskaper om detta fascinerade land genom att se filmen "The Lady", som beskriver Burmas utveckling efter frigörelsen från brittiska imperiet i slutet av 50-talet.
Så, anledningen till att vi nu ändå kunde ta oss till Burma kommer från att landet sedan 2010 öppnat upp sina gränser mer och nu aktivt välkomnar turister, samtidigt som diktaturen gjort en ansträngning för att skapa ett mer demokratiskt land, iallafall på ytan. Det innebar dock inte att teknologin hunnit med, så bland annat mobiltelefoner och kreditkort kunde med fördel lämnas hemma i Singapore innan vi begav oss.
Vår resa kan delar upp i tre delar;
Rangoon, Bagan och Idle lake.
Eller storstad, kultur och natur.
Eller söder, norr och öster.
Alltihop började med en tidig morgon....
..då jag hävde upp ryggsäcken på ryggen, låste dörren och begav mig mot Changi Flygplats för att stiga på flyget mot Rangoon. Smidigt som bara Singapore kan vara ibland löpte allt på fint och några timmar senare kunde jag sätta foten på flygplatsen i Myanmar. Det första som mötte mig var en blinkande neonskylt och en reklamsnutt om Myanmar Idol. Så mycket för oförstörd kultur...
Efter att noggrant ha inspekterats blev jag så välkomnad in i landet. På flygplatsen hittade jag också ett trevligt gäng kanadensare som jag kunde dela taxin med in till stan. Väl där mötte jag upp med Matthias, så redan bott två nätter i stan och som hittat en fantastiskt mysigt gammal brittisk trävilla från kolonialtiden där vi hade ett dubbelrum bokat.
Trots att majoriteten av befolkningen i Burma lever på 1 euro/dag eller mindre är det inte särskilt billigt att resa i landet. Många avgifter läggs på särskilt för turister och går direkt till diktaturen, så vi försökte så långt som möjligt att hålla oss borta från dessa.
I Rangoon var huvudattraktionen Shwedagon Pagoda, ett stort juvelbeklätt tempel i guld. Vi besökte pagodan på kvällen och möttes då av en kombinerad böneplats, picknickområde och lekstuga dit familjer kommit med både svärföräldrar och barnbarn. Tonåringarna hängde lite försynt i skuggorna och barnen sprang runt och jagade bollar, vilket gjorde att stället kändes mycket mer som ett levande tempel än ett turistmål.
Dagen efter var det dags att ta nattbussen till Bagan, 50 mil och 10 h resa. Innan vi klev på bussen hann vi tappa bort våra pass (=10 min av panik) och misslyckades med att växla pengar ("åh, men det är en liten röd fläck på de här splitternya 100 dollars sedlarna, så jag kan inte acceptera dem..") men som vanligt löste sig allt i slutet till det bästa och vi kunde stiga på bussen mot bagan.
4 timmar av isande air condition och hjärtskärande koreansk såpopera stannade vi för en kortare middag på en restaurang mitt ute i ingenstans. Smutsigt, dyrt och låg standard brukar vara del av konceptet på sådana ställen så förstå vår förvåning när vi möts av ett nybyggt komplex av restauranger klädda i lager på lager av blinkade neon. Förundrade vandrade vi runt bland julpalmer och renar efter middagen innan vi vände tillbaka till vår buss. Bland 200 andra bussar var det lite svårt att hitta, men väl framme insåg vi att vårt fordon inte längre fanns kvar på sin plats.. och att alla våra grejer förutom pengar (och pass!) fanns på bussen. (Mor, jag kan verkligen se dig himla med ögonlocken när du läser det här, men oroa dig inte, det löste sig :)
Berättade jag föresten att resan till Myanmar var första gången som backpackare för Matthias, och att resan med nattbussen var lite av hans jungfrufärd? Nåja, man ska börja med det svåraste först, så blir allting annat så himla enkelt därefter.
När vi väl insett att vår buss var borta såg vi också att det var en buss på väg ut från parkeringen, som dessutom stannade när vi började vifta och skrika. Bussen visade sig också ha våra grejer med sig, så väl på plats igen var det bara vår puls som vittnade om att allt inte var som det skulle varit.
Klockan fem anlände bussen till Bagan. Nyvakna och utan orientering blev vi i samma stund våra fötter nådde utanför bussen överfallna av en armé bestående av hästförare och taxichafförer som med guld i ögonen såg dagens inkomst säkerställt i och med två naiva ungdomar från Occidenten.
Odödliga som vi var bestämde vi oss snabbt för att förkasta de strösslade erbjudandena och begav oss istället fotledes mot ett kluster hostel (så småningom, första kilometern inleddes åt fel håll) ett par kilometer bort.
Dagens fick sedan inleddas med 4 timmars kvalitetssömn i riktiga sängar och därpå en väl tilltagen frukost/lunch.
Bagan ska upplevas på cykel. utrustade med karta, kamera och flera liter vatten gick det att ta sig till de flesta tempel, många av dem tomma sånär som på oss.
Bästa upplevelsen under de 3 dagarna i Bagan var på morgonen den sista dagen. Då hade vi lyxat till det lite extra och tagit in på ett hotell med ett fint rum, pool och riktig frukost. Uppstigning skedde sedan vid 04.00, ca 2 h innan soluppgången, när temperaturen låg på behagliga 24 grader och lugnet härskade över den lilla byn. Vingligt och med varenda muskel på spänn började vi cykla på de sandiga grusvägarna i en riktning vi trodde ledde till vårt utvalda morgonmål. Titt som tätt längs båda sidorna av vägen såg vi fullmånen speglad i siluetterna av tempel.
När himlen väl börjat ljusna något gav vi upp försöket att hitta "rätt" tempel och valde istället ut ett av de största i närheten, dit ingen annan sökt sig. Med lite vighet gick det att ta sig upp på toppen, och där satt vi och insöp solens först strålar, innan vi påbörjade färden tillbaka till en väntade frukost bestående av nygräddade pannkakor, toast, kaffe och juice.
Vi besökte också den lokala marknaden, där vi köpte de traditionella (och av alla fortfarande använda) longyi.
Efter åter en resa med nattbussen var vi tillbaka i Yangon och därefter tillbaka till skolan i Singapore.
och nu är det study hard som gäller. Fast först ska vi ut och festa :)
Platsen för dagen är Burma, eller Myanmar som landet nu vill kallas, och ämnet som kommer avhandlas är Matthias och min resa dit för drygt tre veckor sedan.
Om namnet Myanmar låter obekant för dina öron beror det inte bara på bristande allmänkunskap; landet har på många sätt varit förbjudet område för utlänningar de senaste 60 åren och omfattande handelsblockader har gällt all handel med landet (utom bland annat från Kinas håll). De mest uppväckande händelserna därifrån de senaste åren har berört uppror av studenter och munkar som blodigt krossats av diktaturen, husarresten av nobelfredspristagaren Aung San Zu Kyi och omfattande människoförluster efter cyklonen Nargis 2008. Jag vill passa på att erbjuda dig möjligheten att fördjupa dina kunskaper om detta fascinerade land genom att se filmen "The Lady", som beskriver Burmas utveckling efter frigörelsen från brittiska imperiet i slutet av 50-talet.
Så, anledningen till att vi nu ändå kunde ta oss till Burma kommer från att landet sedan 2010 öppnat upp sina gränser mer och nu aktivt välkomnar turister, samtidigt som diktaturen gjort en ansträngning för att skapa ett mer demokratiskt land, iallafall på ytan. Det innebar dock inte att teknologin hunnit med, så bland annat mobiltelefoner och kreditkort kunde med fördel lämnas hemma i Singapore innan vi begav oss.
Vår resa kan delar upp i tre delar;
Rangoon, Bagan och Idle lake.
Eller storstad, kultur och natur.
Eller söder, norr och öster.
Alltihop började med en tidig morgon....
..då jag hävde upp ryggsäcken på ryggen, låste dörren och begav mig mot Changi Flygplats för att stiga på flyget mot Rangoon. Smidigt som bara Singapore kan vara ibland löpte allt på fint och några timmar senare kunde jag sätta foten på flygplatsen i Myanmar. Det första som mötte mig var en blinkande neonskylt och en reklamsnutt om Myanmar Idol. Så mycket för oförstörd kultur...
Efter att noggrant ha inspekterats blev jag så välkomnad in i landet. På flygplatsen hittade jag också ett trevligt gäng kanadensare som jag kunde dela taxin med in till stan. Väl där mötte jag upp med Matthias, så redan bott två nätter i stan och som hittat en fantastiskt mysigt gammal brittisk trävilla från kolonialtiden där vi hade ett dubbelrum bokat.
Trots att majoriteten av befolkningen i Burma lever på 1 euro/dag eller mindre är det inte särskilt billigt att resa i landet. Många avgifter läggs på särskilt för turister och går direkt till diktaturen, så vi försökte så långt som möjligt att hålla oss borta från dessa.
I Rangoon var huvudattraktionen Shwedagon Pagoda, ett stort juvelbeklätt tempel i guld. Vi besökte pagodan på kvällen och möttes då av en kombinerad böneplats, picknickområde och lekstuga dit familjer kommit med både svärföräldrar och barnbarn. Tonåringarna hängde lite försynt i skuggorna och barnen sprang runt och jagade bollar, vilket gjorde att stället kändes mycket mer som ett levande tempel än ett turistmål.
Dagen efter var det dags att ta nattbussen till Bagan, 50 mil och 10 h resa. Innan vi klev på bussen hann vi tappa bort våra pass (=10 min av panik) och misslyckades med att växla pengar ("åh, men det är en liten röd fläck på de här splitternya 100 dollars sedlarna, så jag kan inte acceptera dem..") men som vanligt löste sig allt i slutet till det bästa och vi kunde stiga på bussen mot bagan.
4 timmar av isande air condition och hjärtskärande koreansk såpopera stannade vi för en kortare middag på en restaurang mitt ute i ingenstans. Smutsigt, dyrt och låg standard brukar vara del av konceptet på sådana ställen så förstå vår förvåning när vi möts av ett nybyggt komplex av restauranger klädda i lager på lager av blinkade neon. Förundrade vandrade vi runt bland julpalmer och renar efter middagen innan vi vände tillbaka till vår buss. Bland 200 andra bussar var det lite svårt att hitta, men väl framme insåg vi att vårt fordon inte längre fanns kvar på sin plats.. och att alla våra grejer förutom pengar (och pass!) fanns på bussen. (Mor, jag kan verkligen se dig himla med ögonlocken när du läser det här, men oroa dig inte, det löste sig :)
Berättade jag föresten att resan till Myanmar var första gången som backpackare för Matthias, och att resan med nattbussen var lite av hans jungfrufärd? Nåja, man ska börja med det svåraste först, så blir allting annat så himla enkelt därefter.
När vi väl insett att vår buss var borta såg vi också att det var en buss på väg ut från parkeringen, som dessutom stannade när vi började vifta och skrika. Bussen visade sig också ha våra grejer med sig, så väl på plats igen var det bara vår puls som vittnade om att allt inte var som det skulle varit.
Klockan fem anlände bussen till Bagan. Nyvakna och utan orientering blev vi i samma stund våra fötter nådde utanför bussen överfallna av en armé bestående av hästförare och taxichafförer som med guld i ögonen såg dagens inkomst säkerställt i och med två naiva ungdomar från Occidenten.
Odödliga som vi var bestämde vi oss snabbt för att förkasta de strösslade erbjudandena och begav oss istället fotledes mot ett kluster hostel (så småningom, första kilometern inleddes åt fel håll) ett par kilometer bort.
Dagens fick sedan inleddas med 4 timmars kvalitetssömn i riktiga sängar och därpå en väl tilltagen frukost/lunch.
Vi besökte också den lokala marknaden, där vi köpte de traditionella (och av alla fortfarande använda) longyi.
Sista delen av vår resa var till Inle Lake, Burmas största sötvatten sjö och hem för många av landets minoriteter. Även hit kom vi fram mitt i natten, den här gången vid 03.00. Typiskt jobbig tid att försöka orientera sig, så vi gav upp och tog en taxi till ett av chauffören rekommenderat hotell. Inte för dålig standard, och vi fick en mysig takterass på köpet :)
Under våra dagar vid sjön passade vi på att med guide ta oss upp ett berg och besöka 4 små byar. Och att cykla runt sjön. Och att åka runt i gondol i den flytande byn.
Efter åter en resa med nattbussen var vi tillbaka i Yangon och därefter tillbaka till skolan i Singapore.
och nu är det study hard som gäller. Fast först ska vi ut och festa :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar